53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

De säregna husen vid Skara Brae på Orkneyöarna har inga spår av gravar,
men de har vanligen små nischer i väggarna. De är numera alltid tomma
och antagandet att de skulle ha kunnat inrymma smärre reliker eller
heliga föremål av olika slag är bara gissningar. Samma sak gäller den säregna
anordning med hyllor, som i förekommande fall är placerade mitt
emot öppningen till rummet, och som har en infasning i väggen strax
ovanför, vars hela konstruktion för tanken till ett altare av ett snarlikt slag
som hos en del av de megalitiska templen på Malta.
Enbart tempel, delvis tempel eller inte tempel alls
Ett tempel kan ha olika egenskaper beroende på orsaken till att det byggdes
och vilka myter eller aktiviteter det ska gynna och påminna om. Endast
ifall vi antar att megalitgravarna inte var ordinära gravar och att förekomster
av döda personer i kammaren inte ska tolkas som att de blivit
gravlagda i ordinarie gravar utan placerade där som reliker, blir konstruktionen
begriplig. Exempelvis uppfattas medeltida kyrkor aldrig som gravar,
trots att de kan inrymma ett stort antal gravar, eftersom andra funktioner
anses vara de primära och att förekomsten av gravar bara är en sekundär
företeelse.
Ingenting tycks motsäga antagandet att megalitgravar i samtliga fall
primärt var tempel. Ett sådant påstående och det är fullt möjligt att detta
alternativ är det rätta. Däremot gäller inte detta för alla efterkommande
typer av stenkammargravar, men tycks beröra samtliga efterföljande stenkammargravar
i norra Frankrike och på de brittiska öarna, med undantag
av ett mindre antal mycket enkla och små stenkistor tillhörande klockbägarkulturen.
Likaså var stenkammargravarna som återinfördes i västra
Sverige och delvis i närliggande områden i form av typen hällkistor runt
2400 f.Kr., från början att betrakta som tempel men efter några sekler
förändrades storlek och konstruktion på ett sådant sätt att gravarna upptog
allt mer av den minskade kammaren, varefter de på ett naturligt sätt
fortsatte att förändras och till slut gav upphov till bronsålderns rösen och
högar som var avsedda för en enda sluten gravläggning per styck. En liknande
utveckling skedde ungefär samtidigt i södra Frankrike och närliggande
områden i söder, där den minskade storleken medförde att de tycks
ha anpassats i första hand efter behovet att inhysa en grav. Samma utveckling
verkar även ha förekommit hos Rock-cut Tomb runt Medelhavet.
597