53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Mallen från Bretagne i Frankrike
I Frankrike är situationen mer komplicerad inledningsvis, eftersom de äldsta
megalitgravarna varierar ganska mycket. Det gemensamma är endast
de enorma rösena, kallade Tumulus, med någon form av kammare. Några
enstaka av dem har en liten sluten kammare utan öppning och som kan
vara helt täckta av stenblock från röset, där det i kammaren kan finnas
några få föremål, som antas vara gravgåvor men några spår efter gravlagda
personer finns inte och kanske aldrig har funnits. De flesta rösena har
dock, var och en av dem, en enda eller ofta flera kamrar med lång gång,
byggda på olika sätt men med ungefär samma storlek och placering i röset.
Så gott som alltid saknas spår efter föremål och gravar.
Somliga forskare antar att de mesolitiska kökkenmöddingarna från
jägarstenålderns slutskede, vars form och storlek kan tyckas påminna om
Tumuli, bidrog till utvecklingen, men skillnaden i övrigt är enligt de flesta
alltför stor. Andra forskare pekar på en del säregna gravar från seklerna
dessförinnan, i trakterna av Paris, vilka omgavs av långsträckta diken på
samma sätt som de bandkeramiska långhusen. Sådana diken eller andra
tydliga drag från de bandkeramiska husen förekommer dock aldrig hos
Tumuli. Dessa diken pekar på ett tydligt östligt inflytande på dessa gravar
och bör inte ha varit viktiga vid uppkomsten av mallen till Tumulus.
Rent generellt kan dessa Tumuli betraktas som stora artificiella berg
med ett system av grottor. Ett av de viktigaste områdena med grottor som
är kända i dag ligger i centrala Frankrike, längs den väg som de första
jordbrukarna kom på väg norrut från Medelhavet, men det var inte bara
jägarstenålderns människor som använde grottor, utan även bondestenålderns
människor valde att använde dem för rituella och ceremoniella
ändamål samt för gravläggning av ett litet fåtal personer. Av det skälet är
det möjligt eller rent av sannolikt att de äldsta megalitgravarna i västra
Europa hade sådana grottor som förebild.
Mallen från Medelhavet
Från de områden som vid östra Medelhavet förekommer några fristående
typer som svårligen kan passas in i övrigt. Även om det inte är alldeles givet
tycks dock Tholoi i den sydligaste delen av den Iberiska halvön, megalitiska
tempel på Malta och Mastaba i Egypten bäst bli förklarade som en
avlägsen utveckling från de två mallarna i norra Europa.
Vad som däremot verkar ha varit en fristående gren med en egen mall
är de Rock-cut Tombs som tidigast verkar ha uppstått i södra Frankrike
innan de spreds till många andra områden runt Medelhavet, främst österut.
Med tanke på att man eftersträvade underjordiska rum nere i berggrunden,
kan vi se tydliga likheter med den nordfranska mallen ifall vi antar
att det var naturliga grottor som var deras direkta förebild. Av det skä-
475