53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Framförallt är det på Irland som hornen kan vara så svängda att spetsarna
möts och bildar en smal ingång in till ett rundat område som kan
kallas för förrum.
Konstruktionsmässigt är de konkava eller inåtsvängda kortsidorna besläktade
med konkava fasader, där just den sidan av kantkedjan vid vilken
kammaröppningen eller ingången är placerad, har fått en konkav form
eller inåtbuktande form sett ovanifrån. Konkava fasader avser bara denna
konkava del av en kantkedja och används med som benämning antingen
när kantkedjan är rundad i formen eller det bara är denna konkava del
som byggts medan resten av kantkedjan saknas.
Allt detta började vid Lepenski Vir, där den bredare kortsidan visserligen
var konvex eller utåtbuktande, men där ett förrum med den konkava
eller inåtbuktande formen anslöt på mitten av bredsidan och har tolkats
som platsen för ingången. Där var också höjden på kammaren som störst.
Denna halvcirkulära och konkava form återkommer hos de äldre megalitgravarna
i norra Europa, antingen som långsidesförlängare på kantkedjor,
horn på behornade långrösen och långhögar eller som förrum på Court
Cairns eller på andra snarlika sätt.
I nordöstra Europa, i Danmark och närliggande områden, handlar det
mest om förlängda långsidor av enklare slag hos dösarnas kantkedjor. Det
var först under gånggrifternas era som en del av kantkedjorna kom att få
en konkav eller inåtbuktande form vid ingången. I Storbritannien utvecklades
denna konkava form mycket kraftigt redan från början, både i södra
England och i Skottland där de kallas behornade rösen. De stora förrum
till kammaren som förekommer på Irland och delvis i Skottland kan till
och med ha egna små sidorum.
I södra Storbritannien och i enstaka fall i Skottland kan den bredare
kortsidan ha markant mycket högre stenblock än resten av kantkedjan
runt kammaren. Dessa kan kallas förhöjda kortsidesstenar. Detta förekommer
också hos ett mindre antal dösar i Danmark och Sverige. Däremot
är det ovanligt på Irland, men ansatsen till detta kan spåras i norra
Frankrike.
Traditionerna med långsidesförlängare och konkava fasader slog aldrig
igenom i Frankrike eller i Portugal, men väl i Spanien där de konkava
eller inåtbuktande kantkedjorna vid ingången är mycket vanliga emellanåt
men bara hos den relativt unga typen Tholos. Där förekommer de dock
enbart på runda högar eller kantkedjor, eftersom högar med rektangulär
eller annan fyrsidig form inte förekommer.
På templen i Malta är den inåtbuktande formen vid ingången allmän.
Ibland är sidan vid ingången nästan rak och bara svagt svängd, ibland är
svängningen mycket tydlig. Däremot förekommer inte fasadstenar, utan
konkaviteten är alltid en del av ytterväggen till templet.
375