53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

långhögar till Tyskland och Danmark samt Skåne i Sverige men också till
södra England, för att vid övergången till stenbyggda kammare och typen
dös få en total dominans i Tyskland, Danmark och Sverige samt enstaka i
Norge, där Danmark blev den nya huvudorten ifall vi ser till antalet.
Övergången från långhögar till dösar innebar också en förändring inom
länderna, men något liknande gäller i stort sett inte alls vid den efterföljande
övergången till gånggrifter och andra snarlika typer från samma tid.
Däremot kom en viss betydande förändring en kort tid efter det att gånggrifterna
redan hade etablerats, genom en spridning dels till Falbygden,
dels till Nederländerna.
• POLEN – Ingen påtaglig spridning skedde till angränsande områden
från den del av centrala Polen där långhögarna etablerades. Däremot
spreds de till andra länder som Tyskland, Danmark och England.
• TYSKLAND – De äldsta dösarna förekommer främst i landets nordöstra
del, varefter en märkbar ökning i den nordvästra delen skedde
och fortsatte ända fram till gånggrifternas tidsperiod när megalitgravar
även byggdes i nya områden närmast Nederländerna.
• DANMARK – Medan långhögarna tycks dominera på Jylland, byggdes
de flesta dösarna och gånggrifterna på Själland och de närliggande
öarna.
• SVERIGE – Långhögar är bara kända i sydvästra Skåne, medan de
flesta dösarna förekommer längs Skånes kuster, längs Västkusten och
in i Norge vid Oslofjorden, samt på Öland och Gotland. Gånggrifterna
har en snarlik utbredning, med undantag av Falbygden i Västergötland,
där ett mycket stort antal gånggrifter byggdes men bara några få
dösar. Långt senare och efter den egentliga megalitgravstiden etablerades
typen hällkista i västra Sverige och dessa byggdes mestadels i inlandet,
precis som i nordöstra Frankrike varifrån traditionen bör ha
kommit.
• NEDERLÄNDERNA – Etableringen av megalitgravar skedde så pass
sent och inom ett mycket begränsat område, som visserligen har tydlig
släktskap med samtida megalitgravar i angränsande delar av Tyskland,
att några förändringar i spridningen inte kan registreras.
De brittiska öarna
Introduktionen av dels långhögar i södra England, dels Lepenski Vir-typen
på kanalön Guernsey, medförde ingen direkt spridning till andra områden.
Möjligen ska en del skotska långrösen utan synlig kammare dateras
till denna tid och betraktas som en skotsk variant. De första typerna med
421