53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

det förekommer hos en del dösar i nordöstra Europa, men aldrig hos
gånggrifterna eller Hunebedden och inte heller hos de samtida stordösarna
i Tyskland. De sluttande taken var ett medvetet val, både hos föregångare
och hos megalitgravarna under en kortare tidsperiod runt
3500-3400 f.Kr. (möjligen längre i Portugal) och bör ha haft en särskild
symbolisk innebörd som försvann överallt vid övergången till
nya typer som gånggrift och Passage Tomb, vilka istället följde den
form som var rådande i Bretagne. Således kan man mena att sluttande
tak som symbol inte ingick i den kosmologi som förekom i Bretagne.
Detta skiljer sig från de kallmurade koniska taken som uppstod i
Bretagne och snarare var ett härmande av de naturliga grottor som
sannolikt var förebilden till de äldsta megalitgravarna i Frankrike. På
så vis kan de enbart ha varit en symbol för grottorna i sig där de andliga
aktiviteterna förekom och inte en symbol för någon särskild andlig
egenskap. Dessa kallmurade koniska tak spreds successivt därefter
på olika sätt, med stora likheter på de brittiska öarna, medan man i
Portugal valde att bygga med högre väggstenar istället för att få denna
takhöjd, men hos gånggrifter av typ 4 gjordes bara en mindre ansats
till kallmurade koniska tak genom förekomsten av krage och nyckelsten
samt utökandet och förhöjningen av den omgivande högen.
• NYCKELSTENEN hade en utpräglad praktisk funktion i de kammare
som enbart var kallmurade och där väggen skulle vara högre än själva
dörröppningen, men omvänt hade de uteslutande en symbolisk funktion
i kammare av andra typer med markfasta resta väggstenar, vilket
endast gäller sena gånggrifter i nordöstra Europa, även om de möjliggjorde
en viss nivåskillnad mellan gång och kammare så att kammaren
fick en utökad höjd. Nyckelstenen hos gånggrifterna behöver inte ha
varit symboliska på annat sätt än att de härmade och efterliknade en
konstruktion från västra Europa. De blev på så vis en slags symbol för
att man hade anammat den västeuropeiska stilen och dess traditioner,
men framför allt deras kosmologi.
• Indelningen av kammaren i SIDORUM, BIKAMMARE eller SEK-
TIONER kan visserligen uppfattas som en praktisk anordning för att
arrangera placeringen av de döda kropparna eller möjliggöra parallella
rituella aktiviteter inne i kammaren, men ytterst bör vi betrakta dem
som symboliska, eftersom de inte var nödvändiga för att inhysa de
döda eller underlätta genomförandet av vissa riter. Här har man valt
att skaffa sig en viss avskildhet, vars ändamål påvisar att gravsättningarna
eller aktiviteterna i dessa fall var olika delar av en gemensam
helhet. Dörrstenarna till de tre bikamrarna eller sidorummen i Maes
Howe visar, som nämnts ovan under kammare, att de bara gick att
581