53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

vänds i litteratur och forskning. Ibland går det att dela upp dem ännu mer
och avgränsa fler undertyper för att framhäva fler lokala eller regionala
varianter eller fler steg i den kronologiska utvecklingen. Det går också att
klumpa ihop typerna till större typologiska enheter, men då berörs ofta
två eller fler länder.
Benämning
I rubrikerna nedan anges det lokala namnet på typen med versaler, ofta på
landets eget språk, ibland efterföljt av en svensk benämning i gemener, i
de fall när det finns en motsvarighet.
POLEN
c:a 4400-3600 f.Kr.
Stora delar av Polen saknar megalitgravar, men i främst den norra delen
av landet finns ett stort antal långhögar i en rad spridda områden. Utbredningen
sträcker sig in i norra Tyskland samt berör delar av Danmark.
Några enstaka finns även i Skåne. Motsvarande byggnadsverk uppfördes
samtidigt i södra England och Skottland, samt i viss mån i Frankrike.
Långhögarna var de direkta föregångarna till megalitgravarna i nordöstra
Europa och är viktiga för att förstå megalitgravarnas ursprungliga funktioner.
Megalitgravarna kan indelas i två områden, dels i nordväst och dessa
är nära besläktade med de tyska megalitgravarna, dels intill floden Weichsels
dalgång i Polens inland runt Brześć Kujawski, vilka många gånger står
långhusen mycket nära.
Långhögarna hade ett ursprung i de bandkeramiska långhusen och det
är emellanåt svårt, till och med i Tyskland och Danmark, att skilja långhus
från långhögar. Långhögarna byggdes först inom kulturen Lengyel och
fortsatte sedan inom trattbägarkulturen, men upphörde vid övergången
till Kugleamphorakulturen och den snörkeramiska kulturen.
Möjligen finns det 6 stordösar och ett knappt 10-tal gånggrifter i
nordvästra Polen, men en del av dessa kan vara förväxlade med klockbägarkulturens
stenkistor från den efterföljande perioden, men dessa inräknas
inte bland megalitgravarna, trots en viss likhet.
91