53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Landskapsläget
Det näst främsta särdraget är deras närhet till havskusten, som dock kan
uppgå till flera mil eller mer på platser som den Iberiska halvön och Falbygden.
I andra fall kan det vara tvärtom där de placerats på mindre öar,
vilket förekommer i både Bretagne och Bohuslän, men tendenser finns
också i den riktningen i Skottland samt för Nederländerna, vars område
med megalitgravar var omgivet av vatten på tre sidor.
I Bohuslän och Skåne är denna strävan att placera megalitgravarna i
kustzonen, medan befolkningen hade en annan utbredning mycket markant
med tanke på att samtida flintyxor har en jämn och vid utbredning,
medan megalitgravarna ligger längs kusten. Tar vi hänsyn till landhöjningen
finner vi att de bohuslänska megalitgravarna dessutom lades längst ute
i den dåtida kustzonen där många av de omgivande klipporna i hög grad
bör ha varit kala och vindpinade. Således har de inte alls följt bebyggelsen
eller den allmänna folkmängdens fördelning och utbredning. Motsvarande
utbredning av megalitgravar gentemot samtida föremål i övrigt finner vi i
Nederländerna, Skottland och i Bretagne.
I Tyskland, England och Irland samt i Loiredalen i Frankrike och på
den Iberiska halvön kan avstånden öka till kusten, men även här finner
man att de bara förekommer i vissa områden och inte i andra samt att
samtida föremål har en betydligt vidare utbredning än megalitgravarna,
vilket innebär att megalitgravarna inte var beroende av de bördiga områdena
eller berörde alla lokala befolkningsgrupper, utan bara ett visst
urval personer.
Den närhet till stora vattendrag eller dalgångar, vilket kan märkas i ett
tidigt stadium, alltifrån husen vid Lepenski Vir till bandkeramiska långhus
och dess efterföljare, kan inte noteras alls för megalitgravar.
När megalitgravarna ligger i ett kuperat landskap har de ytterst sällan
placerats på den högsta punkten, men i övrigt kan de förekomma från den
lägsta platsen och upp till en relativt hög placering med vid utsikt. Detta
är tydligt bland annat i Bohuslän och Skottland, men också på Falbygden
där de förekommer nere vid Åsle mosse och uppåt i terrängen till platåberget
Ållebergs sluttning, men aldrig uppe på något platåberg.
Sammantaget kan placeringen i landskapet antas ha varit styrt av en
närhet till långsträckta vattenvägar snarare än till sådant som bördiga
betesmarker och andra boendebetingande egenskaper, där de säreget nog
kan saknas helt och hållet. Generellt sett finns de i lika hög grad i bördiga
som i karga områden, vilket innebär att de inte medvetet sökte sig till karga
områden, men å andra sidan är det många vidsträckta och bördiga områden
som helt saknar megalitgravar, men som kan uppvisa andra samtida
föremål eller aktiviteter, vilket innebär att megalitgravar inte var en naturlig
följd av att det fanns en bebyggelse och befolkning.
286