53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

indoeuropeiska kosmologin som förekom i Skandinavien så att asaläran
kom att ta till sig både myter och stora delar av åskådningen.
En mindre känd kosmologi är den som förekom på Balkan och i varje
fall stora delar av Anatolien, vilken i detta sammanhang har kallats den
egeiska kosmologin. Den spreds redan från tiden runt 6500 f.Kr. vidare
västerut i Medelhavet och nådde både Italien, den Iberiska halvön och
Frankrike. En något bättre känd kosmologi, vars många grenar dock har
anammat andra folks åskådningar eller utvecklat nya och egna, är den som
tillhörde de indoeuropéer som anammat bondenäringen vid den västra
sidan av dåtidens strand av Svarta Havet.
De samhällen där bondenäringen var etablerad hade i regel få och
obetydliga rester kvar av schamanism. Så som det verkar var det främst
den egeiska kosmologin, men således inte den indoeuropeiska, som hade
mest och tydligast inslag av schamanism av dessa tre grupper. Detta framträder
delvis genom ett flitigt användande av djur, som om det var deras
egenskaper man var ute efter att erhålla för egen del, men detta var fullständigt
främmande hos sumererna. Däremot kom den egyptiska varianten
av den sumeriska mytologin att anamma detta drag från folken på
Balkan eller Anatolien. Ett annat schamanskt drag hos egéerna och senare
inom cardiumkulturen som spreds västerut, var nyttjandet av grottor för
särskilda andliga riter. Detta saknas också hos sumererna, men anammades
av egyptierna, ifall vi antar att Osirismysterierna hade sådana hemlighetsfulla
kryptor med särskilt invigda medlemmar som höll sina riter i det
dolda. Detta kan i så fall ge oss ett exempel på vad som skedde i Çatal
Hüyük etc i Anatolien, men också i naturliga grottor på Balkan och hela
vägen västerut där cardiumkulturen förekom. Säreget nog finns det ingenting
som antyder att denna tradition förekom hos indoeuropéerna, med
undantag av de säregna och svårtolkade trapezoida långhusen som tillhör
en begränsad tidsperiod och saknar efterföljare.
Invandrare och ursprungsbefolkning
Europas befolkning och deras åskådning under istidens slut, som kan uppdelas
i iberokaukasisk och uralisk-indoeuropeisk schamanism vilka säkerligen
stod varandra nära, påverkades kraftigt runt 6400-5400 f.Kr. av de
två invandrande folkgrupperna som tog med sig bondenäringen. Dels var
det indoeuropéerna som intog stora delar av centrala Europa i samband
med den stora naturkatastrofen vid Svarta Havet, varvid de lade under sig
jägar-samlande folk som de var relativt nära besläktade med. Möjligen var
det denna närhet som var orsaken till att konkurrensen tycks ha varit påfallande
stor och att det inte förekommer några spår efter den tidigare befolkningen
efter denna invandring, trots att DNA-forskningen visar att de
i hög grad bodde kvar, varför vi måste dra slutsatsen att den inhemska befolkningen
blev fullständigt kuvade av den bandkeramiska kulturgruppen.
608