53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

genomgående tycks ha haft platta trätak, som lämnat mycket få spår efter
sig men som kan säkerställas genom samtida lermodeller.
Frågan är om även megalitgravarna delvis byggts i förgängligt material
och i så fall på vilket sätt. Anordningarna vid dörrarna antyder det, men
det finns fler områden eller platser där det förgängliga materialet antyds.
Extrema glipor
En del megalitgravar har mycket stora glipor eller mellanrum mellan väggstenarna,
vilka aldrig fyllts med kallmur eller annat känt material. Det gäller
en del megalitgravar på den Iberiska halvön, i Frankrike och på de
brittiska öarna, med undantag för Skottland. De mest extrema är av typen
Tripod Dolmen som främst förekommer på Irland.
I Skandinavien är megalitgravarna ofta byggda med ganska stora
glipor mellan väggstenarna, men också mellan väggstenar och takblock. I
östra Tyskland är det mer ovanligt, eftersom utgrävningar har visat att gliporna
varit noga tätade med omsorg genom med täta kallmurar som fyllt
upp alla glipor. Motsatsen gäller i Nederländerna där gliporna ibland är
nästan lika breda som väggstenarna. Här finns inga spår av kallmurar eller
annat material som använts som utfyllnad. Trots det tillhör megalitgravarna
i östra Tyskland och Nederländerna samma tradition och bör ha använt
samma mall vid byggandet. Därför finns det anledning att anta att
megalitgravar överlag har varit täta och att de tillsammans med förgängligt
material såg likadana ut.
De alternativ som kan ha funnits för att göra kammare och gång täta
är, förutom stenmaterial, alla tänkbara förgängliga byggnadsmaterial. Hit
kan man räkna regelrätta träkonstruktioner och flätade grenverk, eventuellt
med lerklining eller dylikt, men också någon form av tältduk i skinn
eller textil som antingen bara lagts över megalitgraven eller spänts upp
högt ovanför den. Sådana tänkbara lösningar kan ha varit såväl tillfälliga
som permanenta och detta kan dessutom ha varierat ganska mycket mellan
olika områden, vilket försvårar tolkningen av hur megalitgravarna
verkligen såg ut.
Om kammaren täckts av ett material som fått den att likna ett hus
eller ett uppspänt tält, kan något liknande även ha gällt för kantkedjan
som helhet i de fall som högen eller röset inte varit rejält tilltaget i storlek
och höjd. De kantkedjor som inrymmer hög eller röse av låg eller närmast
obefintlig höjd, kan eventuellt ha fungerat som stenrader med praktiskt
eller symboliskt stöd för sådana huskonstruktioner av trä och skinn som
täckts över hela megalitgraven.
414