53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

mur som byggts upp till tak. Därför ligger det närmare till hands att eventuell
påverkan från norr kommit från Frankrike samt att Tholos därefter
blev en slags föregångare till Clava Cairn i Skottland.
I Portugal samt Galicien i nordvästra Spanien däremot dominerar typen
Anta, som antas ha sin begynnelse redan 4500 f.Kr., en datering som
dock bör tas med viss försiktighet, men som i så fall bara berör en enkel
variant av stenkammare med kort gång. Denna typ saknar som helhet ofta
en omgivande hög och har aldrig något röse, men när det förekommer är
de i regel mycket låga och sträcker sig så gott som aldrig mer än upp till
högst halva väggsidan på utsidan. Är de högre, tycks de alltid ha blivit påbyggda
i ett senare skede. De har både kammare och gång byggda av
markfasta väggstenar och med plant takblock. Hos denna typ förekommer
varken kallmur eller sidorum. På så sätt står de nära den motsvarande varianten
i Bretagne, men berör inte alls de andra varianterna som finns där.
Om Anta däremot utvecklades först c:a 4000 f.Kr., vilket inte är omöjligt
utan snarare troligt, bör ursprunget ha varit Bretagne i ett skede när typen
Tumulus övergick till Passage Tomb, vars omgivande förhöjningar minskades
påfallande mycket.
En avlägsen variant på tema omkring nyckelstenarna finns hos ganska
många megalitgravar i den västra delen av den Iberiska halvön, vars ursprung
dock kan komma från annat håll. Här har det innersta gångtaket
ställts på högkant och tjänstgör samtidigt som en väggsten till kammaren.
Placeringen får stenblocket mer att likna en väggsten än ett takblock till
gången och troligen ska den också tolkas som en väggsten. Samtidigt kan
den liknas vid en nyckelsten, men som ställts upp på högkant. Lutningen
på dessa stenar varierar mellan 10-30° ifall man utgår från en lodrät position,
som den bakre väggstenen i kammaren brukar ha hos denna typ.
På Malta byggdes kamrar som utgör en form av hybrid av varianterna
i Bretagne. Till stor del kan man mena att de använt sig av kallmurningstekniken,
men här är stenarna i kallmuren betydligt större och högre samt
ganska ofta ställda på högkant, vilket gör att många av dem motsvarar de
markfasta stenblockens storlek i Frankrike. Enstaka stenblock är 5 meter
breda och 3 meter höga samt runt en halv meter tjocka, men utan att vara
markfasta i egentlig mening, eftersom de inte har stabiliserats genom att
vara nedgrävda i marken. Samtliga tempel antas ha haft plana tak och
ingen av dem tros ha haft något rum med kupolformade tak. Till formen
och planlösningen påminner de ibland om korridorer med symmetriskt
placerade sidorum samt ett eget större rum längst bort från öppningen,
men där paret av två motstående sidorum kan smälta ihop och betraktas
som en enhet, där den berörda delen av korridoren ingår. Det gör att man
istället går från ett sådant brett rum till nästa tills man når det tredje och
innersta rummet. Denna indelning påminner precis som den förstnämnda
om planlösningar på de brittiska öarna, med tre inre rum.
407