53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

ör ha varit rådande. Säreget nog förekommer tvillingar också på
Malta, men eftersom det finns tydliga kopplingar mellan de brittiska
öarna och Malta kan denna tradition ha förts till Malta härifrån.
En helt annan typ av gruppering förekommer i nordöstra Europa
där en enskild kantkedja kan inrymma två, tre eller ännu fler kammare,
medan de äldsta Tumulus i Frankrike också inrymde flera kammare
per styck, vilket återfinns som en variant hos de tidiga megalitgravarna
i England-Wales med utvecklandet av många sidokamrar runt
en centralkammare eller korridor. Detta kan ses som en ekonomisk
funktion, för att slippa bygga fler megalitgravar än nödvändigt, men
samtidigt kan det ha haft en symbolisk funktion där kamrarna hört
ihop och uppfattats som oskiljbara delar av en helhet. Denna egenskap
upphör eller minskar säreget nog i samtliga av dessa områden efter en
tid, så att det endast är kammare med en enda eller vanligen tre mindre
bikammare eller sidorum som förekommer i slutet av megalitgravarnas
tid. Möjligen var det olika orsaker som låg bakom denna likhet
mellan de tre områdena i norra Europa, men som saknas på den Iberiska
halvön, eftersom det finns anledning att anta att de äldsta megalitgravarna
avbildade förekomsten av naturliga grottor som kunde ligga
nära varandra, medan långhögar återinförde upp till några få gravläggningar
under golvet per anläggning, vilket medförde att långdösar
också kunde ha några få flera kammare per anläggning. När traditionerna
växte ihop upphörde detta i hög grad från båda sidorna.
Som nämnts ovan var inte byggnadsplatsen för megalitgravar fokuserad
till områden som är kända för hög bördighet eller stor befolkning
etc. Detta visar att man målmedvetet valde byggnadsplatser tämligen
fritt och att man hade stora områden till sitt förfogande att välja
inom. Detta visar också att de som lät bygga megalitgravarna måste ha
tillhört något aristokratiskt skikt i samhället som gett dem möjligheter
att styra valen på detta sätt. Detta antyder att byggnadsplatsen hade en
symbolisk orsak och inte alls en praktisk eller ekonomisk orsak.
Tendensen att öar och snarlika platser i landskapet var viktiga,
ibland med goda hamnplatser samt relativt ofta i områden med särskilda
naturtillgångar, såsom flinta, bärnsten, jade, koppar, guld och
turkosfärgade stenar, visar att det kan ha funnits praktiska funktioner
för att möjliggöra och underlätta ett omfattande kontaktnät via vattenvägarna,
där i stort sett bara megalitgravarna på Falbygden i Västergötland
och i delar av den Iberiska halvön ligger ganska långt från
öppet hav. Å andra sidan förekommer så gott som aldrig några spår
som antyder att man exporterade dessa naturtillgångar, utan det var
något som man behöll själv. Att man emellanåt avsiktligt valde mindre
öar och ögrupper samt platser mycket nära strandlinjen i områden där
man likaväl hade kunnat bygga dem på fastlandet eller längre upp på
579