53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

elikskrin, där åtkomligheten av de döda var viktig för de efterlevande i
samhället. Det skulle kunna förklara varför inte kammaren och gravläggningarna
tycks ha blivit utsatta för några större förändringar. Bara genom
rekonstruktioner av de fragmentariska resterna av de primära gravsättningarna
i kammaren kommer vi fram till vad man gjorde med de döda
och hur man arrangerade de döda i kammaren.
Hela denna fråga berör dock i första hand endast nordöstra Europa
och i andra hand spridda delar av västra Europa men då främst under den
avslutande delen av megalitgravarnas era, för det är fortfarande en öppen
fråga ifall man överhuvudtaget har placerat döda människor inne i kamrarna
i västra Europa under en stor del av megalitgravarnas egentliga tidsperiod.
Det finns en möjlighet att denna tradition kom österifrån först i
slutskedet av megalitgravarnas epok, för att sedan bli relativt allmän under
den efterföljande perioden, i de fall som stenkammargravar förekom. Detta
stämmer också med den totala bristen på gravar i de megalitiska templen
på Malta samt avsaknaden av faraoniska kvarlevor i pyramiderna, där
det hittills bara har påträffats tomma sarkofager, även i de fall som de varit
förseglade.
I nordöstra Europa råder även en annan svårighet vid tolkningarna.
Relativt ofta har kamrarna återanvänts under en senare del av bondestenåldern
eller efterföljande perioder. På så sätt har det många gånger varit
svårt för dagens arkeologer att skilja de primära gravarna från de sekundära
vid utgrävningar. Ibland har man inte ens försökt att skilja dem åt. Om
man inte kan göra en sådan åtskillnad, eller på annat sätt kan datera människobenen
eller föremålen, i syfte att säkerställa dateringen av dessa aktiviteter,
är en utgrävningsrapport tämligen värdelös för att rekonstruera
den primära periodens händelser. Alltför många utgrävningar har tyvärr
denna brist, eftersom dagens utgrävningsmetoder och dateringsmöjligheter
är alltför begränsade för att möjliggöra detta.
Bärare av symboler
Andra funktioner som ofta nämns är att de var bärare av väsentliga symboler,
antingen för att påminna om eller bekräfta och upprepa väsentliga
myter och delar av riterna, eller för att upphöja det urval av personer eller
släkten som ägnade sig åt dessa riter och ansvarade för att förmedla
myterna. På så vis kan både helheten och konstruktionsdetaljerna ha haft
en given förklaring som numera gått förlorad.
Att däremot betrakta dem som revirmarkeringar mellan de boende
släktena i bygden, är dock en återvändsgränd utan forntida förankring.
Den tanken bygger på att det var ett jämlikt samhälle och att alla hade var
sin megalitgrav, men så har det aldrig varit. För det första var det bara ett
litet urval av dåtidens människor som fick en placering i kammaren efter
sin död och för det andra ligger megalitgravarna relativt ofta i större eller
88