53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

eller fjällen på en fisk, men de kan också ha levt kvar och påverkat utvecklingen
av ristningar hos megalitgravarna.
Skelettering i Anatolien, men ingen skelettering på Falbygden
Bland ristningarna i Çatal Hüyük i Anatolien förekommer minst ett fall
där man avbildat en slags byggnad påminnande om ett utsiktstorn med
trappa, sannolikt byggd av trä, där den döde lagts överst så att stora fåglar
har kunnat äta upp alla mjukdelar. I och med detta kan denna tradition
betraktas som en möjlighet i Europa, men där det är fullständigt okänt om
den verkligen var en förebild för de europeiska traditionerna.
Vid utgrävningen av en gånggrift i Näs socken på Falbygden visade
jordanalyser att det var förhöjda värden av järn i kammaren vid de gravsatta
men inte strax utanför kammaren, vilket visar att de som sattes inne i
kammaren inte hade skeletterats först utan placerats där med mjukdelar
och allt blod kvar, som gav upphov till de förhöjda värdena.
Huvud, kvinnliga symboler och vapen
Hos de äldsta megalitgravarna förekommer dels en fristående gudom
strax innanför kammaröppningen (se nedan), dels ristningar som avbildar
ett huvud. Hos yngre megalitgravar är det inte ovanligt att man även eller
istället markerar ett kvinnligt kön eller bröst, två eller åtta till antalet. I ett
fall på Guernsey, hos en Wedge Tomb som tillhör tiden närmast efter den
egentliga megalitgravstiden, har denna kvinna dessutom en dolk, vilket
gör att den kan jämföras med samtida Staty-Menhirer som också har
kvinnliga symboler och vapen.
Det mest snarlika under megalitgravarnas tid är de relativt små skifferplattorna
från Portugal med inristade mönster som föreställer geometriskt
dekorerade kläder, men vanligen utan huvud och vapen.
Fristående gudom eller gudinna
I några av de allra äldsta megalitgravarna i Bretagne har man placerat en
fristående, långsmal och ganska hög sten alldeles till vänster om kammaröppningen
när man kommer in i kammaren. Stenblocken är markfasta
men når inte upp till taket och står inte heller alldeles intill väggen utan
ett kort stycke ifrån. Till form och storlek påminner den grovt sett om en
människa, där ena eller båda axlarna markerats.
Denna form på en rest sten är inte naturlig, utan medvetet utformad
och kan jämföras med några av de fristående Menhirerna i Bretagne och
på kanalön Guernsey, vilka fått samma form. Menhirerna, eller de fristående
resta stenarna, kan uppfattas som om de formats som människor.
445