53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

2 m hög x 3 m lång x 1 m bred x 0,2 m tjocka väggar = 7,6 ton
0,3 m tjock x 1,5 m bred x 2 m lång = 2,4 ton
eller
2,5 m hög x 10 m lång x 1,5 m bred x 0,5 m tjocka väggar = 18,8 ton
0,4 m tjock x 1,5 m bred i genomsnitt x 10 m lång = 6ton
Lägger vi sedan till kantkedja tillkommer resta och markfasta stenblock
motsvarande ungefär 5-50 ton, beroende på antal stenar och storlek etc.
Röset eller stödröset däremot, mellan kantkedja eller ytterkant och fram
till kammare och gång, kan även för små megalitgravar uppgå till 10-25
ton för att sedan snabbt stiga upp mot 100-200 ton eller mer. För megalitgravar
med markant röse som sträcker ut sig i längd eller höjd ökar vikten
ännu mer. I dessa fall är det inte orimligt att stenmaterialet uppgått till
4000-7000 ton per röse med extremfall ända upp mot 30 000 ton.
150 m lång x 10 m bred x 2 m hög x (varav 80% är sten) = 6480 ton
50 m lång x 10 m bred x 5 m hög x (varav 80% är sten) = 5400 ton
80 m lång x 25 m bred x 6 m hög x (varav 80% är sten) = 25920 ton
De enorma högarna över de tre Passage Tombs vid Boynedalen på Irland
är inte medtagna i detta sammanhang eftersom de inte är ursprungliga,
utan med stor sannolikhet påbyggda under mitten av järnåldern. Det ursprungliga
röset är i storleksordning detsamma som i beräkningen ovan.
Bergart
I en del fall kan man notera att man inte enbart har nöjt sig med den allmänna
lokala bergarten, utan ansträngt sig för att välja andra bergarter
som skilt sig i färg eller andra egenskaper.
Exempel på detta i Sverige är kallmuren i kantkedjan på långdösen på
Gotland, som är av sandsten till skillnad från resten av konstruktionen.
Härigenom kunde man ganska enkelt få fram tunna skivor som var mer
lämpliga för ändamålet. Andra exempel finns på Falbygden där nyckelstenen
nästan aldrig är av en skiktad bergart utan av granit, gnejs eller diabas.
och bara i sällsynta fall av kalksten, även om resten av väggar och tak
är av kalksten eller sandsten. Hos en del gånggrifter på Falbygden kan
man notera att val av bergart inte är slumpmässig, utan att man valt dem
utifrån färg eller bergart och exempelvis ställt dem parvis i gången eller att
de utmärkande bergarterna har fått en speciell plats bland takblocken eller
i kammarens väggar. Detta upprepas sällan eller aldrig och bildar således
inga mönster eller uttrycker några mallar. Likaså är det allmänt, men
ingen regel, att rösets stenblock inte är skiktade utan homogena bergarter
på samma sätt som nyckelstenen.
281