53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

MEGALITGRAVSTYPER
Megalitgravarna i Europa har formmässiga likheter som för dem till en
gemensam grupp bland fornlämningarna, men samtidigt finns det så pass
många varianter att de måste indelas i ett flertal typer för att förstå såväl
den kronologiska utvecklingen som den befintliga påverkan som förekom
mellan olika områden. Detta visar att det förekom en slags mall som
byggmästarna följde, vilken dock förändrades över tiden och såg olika ut
mellan olika områden.
I detta arbete har en avgränsning skett som är betydligt snävare i slutskedet
av megalitgravarnas tidsperiod än i dess början. Vad gäller den inledande
perioden är övergången så pass flytande från långhögar till dösar
med en megalitisk kammare att sådana långhögar medtagits. Å andra
sidan är det en minst lika flytande övergång från bandkeramiska långhus
till långhögar, vilket försvårar en sådan avgränsning. Lika svårt kan det
vara att markera en gräns mellan sentida megalitgravar vid tiden runt
2900 f.Kr. och efterföljande typer som utvecklades vidare i några få områden
i västra Europa och som ledde fram till bland annat hällkistor i Sverige
och stenkistor med gavelhål i Ryssland. Dessa har inte inräknats i begreppet
megalitgravar, eftersom de tillhör en tid med viss förflackning av
byggnadsverken och en tendens att deras funktioner förändrats i en miljö
av kulturer som skiljer sig från den föregående tiden. Tiden efter 2900
f.Kr. uppvisar megalitgravar med en annan karaktär, som ibland försöker
bevara den forna prägeln ytterligare några hundra år innan den definitivt
upphör.
Indelning i områden och typer
Grovt sett kan Europa indelas i några få huvudområden, såsom nordöstra
respektive nordvästra Europa samt den Iberiska halvön. För att nå fram
till en typindelning som är mer användbar kan de olika megalitgravstyperna
i Europa med fördel uppdelas nationsvis, eftersom varje enskild
typ sällan har en vidare utbredning och relativt sällan korsar nationella
gränser. En sådan indelning har i regel också skett nedan.
Typindelningen som har använts nedan följer den som upprättats i
den arkeologiska forskningen inom berört område och som vanligen an-
90