53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

sett övergick till gånggrifter med gång på långsidan, vilka är relativt ovanliga.
Trots detta sker en kontinuerlig utveckling, men den är inte homogen
mellan olika delområden inom detta område. Lokala variationer förekommer.
Några av dessa delområden framträder mycket starkt och en av
dem är ön Rügen, där det byggdes ett mycket stort antal megalitgravar.
Ett utmärkande drag är den höga frekvensen av kallmur i kammaren
som ofta gjort kammaren försluten ända upp till taket, samt de detaljrika
arrangemangen i konstruktionen vid gången, med allt från små till stora
stenblock, vilket saknar motstycke i hela Europa.
Schleswig – Holstein
I norra Tyskland, mot gränsen till Danmark är megalitgravarna mycket
snarlika de danska långhögarna, dösarna, stordösarna och gånggrifterna,
men saknar i hög grad de utpräglade stordösarna som kännetecknar nordöstra
Tyskland. På så vis ingår de mer i det danska kulturområdet än i det
tyska. De största skillnaderna gentemot de danska megalitgravarna är att
många av gånggrifterna har en relativt kort gång samt en fyrsidig kantkedja,
i likhet med övriga delar av Tyskland.
Ett utmärkande drag är att kallmur och hög inte är lika vanligt som i
östra Tyskland, men heller inte lika sällsynt som i västra Tyskland.
Niedersachsen – Westfalen – Drenthe (Nederländerna)
Under flera hundra år kan detta område ses som ett utkantsområde till det
huvudsakliga området med megalitgravar, vilket låg längre österut i östra
Tyskland och Polen samt upp mot Skandinavien. Bara ett mindra antal
långhögar och dösar byggdes här innan den stora byggnadsperioden började
c:a 3350 f.Kr. Då utvecklas en lokal typ av gånggrift, Hunebed, som
hade längre kammare och alltid en betydligt kortare gång än i Skandinavien,
men av samma typ som är vanlig i Schleswig-Holstein. Dessutom hade
de relativt ofta en fyrsidig kantkedja, som främst var rektangulär och bara
undantagsvis trapezoid. I Niedersachsen-Westfalen är bara högst 10% av
megalitgravarna långhögar eller dösar, medan minst 90% tycks vara Hunebedden,
eller den typ av gånggrifter som har relativt lång kammare och
en kort gång. Det skulle innebära att man i detta område, inklusive Drenthe,
lät bygga omkring 350 megalitgravar någorlunda samtidigt, trots att
det bara finns runt 15 säkra långhögar och dösar och lika många osäkra.
Några utmärkande drag är bristen på kallmur samt det stora avståndet
mellan de markfasta väggstenarna. Dessutom är det relativt ovanligt med
omgivande hög eller röse av någon betydande storlek, vilket idag medfört
extremt stora luckor mellan de markfasta stenarna. Generellt sett står de
så långt som möjligt från noggrannheten och detaljrikedomen i östra
Tyskland, vilket också i hög grad saknar motstycke i hela Europa.
98