53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

De äldsta megalitgravarna på Irland och i Skottland tycks genomgående
ha en stor trapezoid kantkedja eller röse, vilket visar att de påverkades
av långhögarna i södra England och Lepenski Vir-typen på Guernsey, men
först efter det att dessa förändrats efter den franska mallen och fått en ordentlig
kammare som syntes ovan markytan och var byggd av stenblock.
Samma förändring och med en utveckling av en riktig stenbyggd kammare
nådde senare även fram till Tyskland-Polen och södra Skandinavien, så att
de kom att närma sig det brittiska stilidealet.
Från c:a 3600 f.Kr. byggdes träkammaren av stenblock istället, varigenom
dösen kom till och ersatte långhögen. Sannolikt var det megalitgravarna
på de brittiska öarna och norra Frankrike som inspirerade till den
förändringen. Eftersom också de brittiska öarna genomgick en stor formförändring
vid denna tid och det inte finns något specifikt enskilt område,
utan många områden som stod som förebild för Norden och Tyskland, är
det möjligt att det förekommit kontakt med många platser på andra sidan
Nordsjön. Det faktum att det inte finns ett enskilt ursprungsområde för
det nya stilidealet och att mycket av långhögens konstruktionsmässiga
egenskaper fanns kvar ännu en tid, visar att det var de inhemska byggmästarna
som låtit sig bli inspirerade av de olika byggnadsstilarna i väst och
inte att det var utländska byggmästare som kommit till östra Europa.
Med övergången från långhög till dös upphörde traditionen i Polen,
men i gengäld byggdes ett extremt stort antal dösar i Danmark, som kan
ses som en ny huvudort i denna del av Europa. Dösen utvecklades vidare i
några steg och övergick sedan till gånggrifter. Övergången från dös till
stordös och vidare till gånggrift c:a 3350 f.Kr. innebar att fler av de västeuropeiska
stilidealen införlivades och anammades i Norden och Tyskland.
Samtidigt spreds traditionen att bygga megalitgravar vidare till nya
områden som Falbygden och Nederländerna, där man tidigare bara hade
byggt några enstaka megalitgravar i det förstnämnda området. Under hela
gånggriftstiden, eller den avslutande perioden, var det megalitiska området
i nordöstra Europa väl avgränsat och fann sina egna byggnadstyper.
Bara i mindre omfattning blev de inspirerade av stilidealen och byggnadssätten
i väster, men aldrig någonsin av långhusen i söder vilka strax tidigare
hade upphört att byggas.
De allra flesta av gånggrifterna i Skandinavien och stordösarna i östra
Tyskland utgick från det stilideal som rådde i västra Europa, med undantag
av sektionsindelningen, som inte heller härstammade från tidigare typer
i området. Detta innebär att megalitgravarna i detta område kan ha inhyst
betydligt fler gravsättningar eller att detta var mer allmänt i Norden
och Tyskland än i resten av Europa.
513