53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Sannolikt var det megalitgravarna i Bretagne som var förebild för de
flesta eller alla megalitgravar på den Iberiska halvön. De kom också att
vara förebild för väsentliga delar av alla megalitgravar både på de brittiska
öarna och i nordöstra Europa, vilka inte tillhör gruppen långhögar.
Lokala stilar
De megalitgravar som byggdes i det äldsta skedet i västra Normandie har
en egen lokal stil, där kamrarna finns runt om röset som omsluter dem,
men därefter upphörde byggandet i denna del av landet. I Loiredalen däremot
finns en blygsam fortsättning under den egentliga megalitgravstiden,
men de påminner i hög grad om de som byggdes i Bretagne.
Om vi betraktar typen Rock-cut Tomb i södra Frankrike, vilka skiljer
sig radikalt från megalitgravarna, fick dessa en omfattande utbredning
österut, men bara delvis på den Iberiska halvön samt spridda förekomster
norrut i Frankrike och i Skottland.
Fortsatt verksamhet
Omkring 3000 f.Kr. förändrades byggnadstraditionen kraftigt i Bretagne,
men den avstannade aldrig så som fallet var i så många andra områden vid
denna tid. Röset var i princip borta sedan länge och kammaren fick en annan
form som långsamt förändrades en aning under de kommande seklerna.
En av de nya typerna var Gallery Graves, vars rektangulära kamrar
hade ingången vid kortsidan, markerad av en liten entré bestående av ett
par obetydliga stenblock. En vinklad variant förekom också, där gången
var placerad vid kammarens ena kortsida, men ställd vinkelrätt mot kammaren
så att kammare och gång fick en L-form. Den tredje typen är dock
den viktigaste, både i antal och storlek. Dessa stenkammargravar av typen
Dolmen Angevin fick en kraftfull spridning runt Loiredalen och vidare ut
över Frankrike i vissa riktningar, där den som nådde Normandie senare
kom att bli förebild för de hällkistor som plötsligt kom att byggas i västra
Götaland runt 2400 f.Kr. Då hade typen anammat gavelhål, som tycks ha
kommit från den sydligaste delen av den Iberiska halvön. Å andra sidan
hade de säregna stenkammargravarna i sydvästra Tyskland och närliggande
områden, vilka enligt C14-dateringar är samtida med tidiga megalitgravar
och därefter, också gavelhål precis som i Spanien. Oavsett om dateringen
är riktig eller inte, öppnar det frågan ifall dessa gavelhål kan ha
förekommit i långhusen eller andra viktiga byggnader och varit allmänna
vid den tiden, men byggda i ett förgängligt material som numera inte har
lämnat några spår efter sig.
518