53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

föremål som ritualer, ha uppkommit som en effekt av de behov och önskemål
som de personer har, vilka aldrig eller sällan lyckas med sina andliga
ambitioner fullt ut eller behöver känna en trygghet i att de gör rätt. Ju
större detta behov är och ju fler som känner att de inte når fram till vissa
andliga mål, desto större blir behovet av andliga ledare som kan visa vägen
och som också tar ansvar för dem alla i andliga ting.
Motsägelsefullt nog kan man mena att ju större den konkreta kunskapen
är om de abstrakta tingen som i sig ligger bortom den konkreta kunskapen,
desto större är känslan av ett misslyckande när man inte kan uppleva
det på ett enkelt och naturligt sätt. Det leder i sin tur till att alla skapade
manifestationer, som riter och byggnadsverk vars syfte är att tillgodose
de personliga kraven och de konkreta önskemålen att nå ett visst
andligt tillstånd som man har satt upp för sig själv, framhäver den konkreta
kunskapen om de andliga tingen ännu mer, så att behovet av megalitgravar
etc om möjligt blir ännu större. På så vis kan man mena att megalitgravar
uppstod för att bekräfta och ledsaga de som behövde viss andlig
trygghet, men samtidigt var de en påminnelse av de krav och förväntningar
som gav människor just den otrygghet och osäkerhet som medförde att
de byggdes. De folk som inte hade megalitgravar, behövde dem inte, men
de som en gång hade valt att bygga dem, kom också att behöva dem. Det
fortsatta behovet av dem skapades samtidigt som de byggdes.
Med andra ord behöver det inte ha varit de mest hängivna och fromma
personerna under forntiden som stod för en sådan utveckling som megalitgravarna
utgör, utan snarare de som inte var lika fromma men som
gärna ville vara det eller i varje fall ville låtsas vara det i sin andliga strävan.
Härigenom gavs både en möjlighet och en täckmantel för det skikt i
samhället som hade tilldelats uppdraget att ombesörja kulten och de andliga
riterna, varinom vissa kosmologiska föreställningar kunde ingå, såsom
dyrkan av förfäder. De personer som redan hade fullständig kontakt med
den andliga världen behövde knappast några hjälpmedel av detta slag. Ju
större de andliga bristerna var, desto större blev behovet. Omvänt får vi
inte utesluta att även den tidens fromma personer kan ha sett megalitgravarna
som storslagna och nödvändiga manifesteringar av det obeskrivbara
och därför var till nytta både för dem själva och den breda allmänheten i
samhället.
Skiftet av de andliga manifestationerna
När slutligen stora delar av traditionen att bygga och använda megalitgravar
upphörde runt 3000-2800 f.Kr. glömdes de sannolikt snabbt bort.
Därefter var det inte längre något behov av dem, eftersom man inte på
samma sätt blev påmind om de kosmologiska symbolerna och inte blev
påmind om de krav och önskemål som man hade haft tidigare. Men,
istället för att nöja sig med de medfödda andliga egenskaperna och de
602