53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

um. De är liksom pyramiderna koncentrerade till Nedre Egypten, vilket är
den norra delen av Nilens dalgång.
Under den 1-2 dynastin förekommer Mastaborna i Sakkara och Abydos.
Utvecklingen av deras konstruktion kan beskrivas på följande sätt i
tre steg:
1. Slutna rum nedsänkta i marken.
2. Trappa ner till kammaren (från farao Den’s tid), och djupare schakt
eller hålrum där nere, med kalkstensdörr, där bara gravkammare och
de närmaste rummen var nedsänkta, medan resten var på marknivån.
3. Alla rum var underjordiska, med kompakt överbyggnad (1:a dyn.).
Begravningsinhägnader från 1:a dynastin med öppning i sydost är
allmänt.
- inte totalt underjordiska i Abydos eftersom berggrunden inte tålde
detta.
- omgivna av små Mastabor, tillägnade den gravlagdes tjänare
- små Mastabor finns i hela Egypten, utspridda på olika platser
- efter 2:a dynastin finns inga kungliga gravar i Abydos, utan bara i
Sakkara.
Utformningen av Mastaborna är i detalj allt annat än konservativ. I princip
var det bara den rektangulära yttermuren som var oförändrad, men
det berörde varken dess yttre utseende eller material och ännu mindre arkitekturen
innanför denna rektangel. Till en början bestod en Mastaba av
en fyrkant bestående av parallella rader med mindre rum, som murats av
soltorkat tegel. Rummen bildade ett rektangulärt rutnät sett ovanifrån.
Det mittersta rummet var själva gravrummet och vid tiden för den första
dynastins början (c:a 3100 f.Kr.) låg dess botten eller golv ett stycke ner i
berggrunden. Även de rum som låg intill gravrummet kunde ha ett djup
som gick ner en bit under den omgivande markytan. Yttermuren hade
ingen jämn och slät yta från hörn till hörn, utan var fasad och hade utskjutande
eller inskjutande lodräta fasningar på ett ordnat och regelbundet
sätt, påminnande om ytan på sumeriska palats.
Under den första dynastin (omkring 3050-2900 f.Kr.) förändrades
detta markant. Vid exempelvis Sakkara kan man se att yttermuren blev en
fristående del av konstruktionen och med tiden fick en slät yta från hörn
till hörn, medan gravrummet särskildes från yttermuren och blev betydligt
djupare, samt fick både gång och trappor samt stendörrar som inte gick
att avlägsna för att förhindra gravplundring. Bland nyheterna märks också
sidokamrar placerade i slutet av gången. Under den andra dynastin (c:a
2900-2700 f.Kr.) ökar variationen ännu mer. Murarna byggdes ännu en
tid av soltorkat tegel och timmer, men från den tredje dynastin började
man använda stenblock istället. Före den tredje dynastins tid hade sten en-
242