53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Väggmålningens bakgrund var i ett äldre skede målade i svart eller dödens
färg, men senare i rött eller livets färg. Även hos minoerna i Grekland
under bronsåldern finner vi en likhet i fantasidjuret gripen, det gamhövdade
lejonet, som dessutom associerades med den minoiska gudinna
som hade samband med döden och underjorden. Också kvinnobrösten var
en betydelsefull symbol, vilket märks hos den mångbröstade Artemis av
Efesos, en modergudinna i västra Anatolien.
De modellerade kvinnobrösten, stora som om de var fulla av mjölk,
innehöll i en del fall kranier av gamar för att markera motsatsen mellan liv
och död. Gamarna spelar en viktig roll i livsåskådningen. Man ansåg att
de renade den döda kroppen, vilket också kan ha skett i praktiken. Vissa
enstaka väggmålningar visar stora gamar med utfällda vingar som placerats
bredvid huvudlösa människor. Att huvudet faktiskt avskildes och särbehandlades
vet vi från gravläggningarna.
Vid Çatal Hüyük kan de modellerade brösten även innehålla käke
eller hörntand av vildsvin. I likhet med gamarna kan vildsvin äta helt rent.
Hos grekerna offrade man grisar till Demeter och andra gudomligheter. I
många anatoliska och egeiska myter är det en galt som dödar den manliga
guden (Adonis, Attis etc), medan en so även sägs ha gett Zeus di då han
var spädbarn. Märkligt nog verkar man inte ha ätit svin vid Çatal Hüyük.
Möjligen var det av religiösa skäl liksom hos judendomen och islam i dag.
De honungsproducerande bina avbildas vid Çatal Hüyük. Vi finner
också att kulten runt den mångbröstade Artemis av Efesos sköttes av en
särskild grupp av sextio prästinnor som kallades bin (melissai). Bin och bigudinnor
förekommer också i den kretensiska religionen och enligt en
annan variant ammades Zeus även av bin i sin grotta. Både honung och
mjölk var vid denna tid vanlig föda för spädbarn. Dessa födoämnen utgjorde
också de vanligaste offren till de döda och till gudomarna från
underjorden.
Händer såväl med fyra som fem fingrar avbildas i olika sammanhang i
Çatal Hüyük. Antingen med fingrarna uppåt eller åt sidan. Den tvärställda
handen återfinns vid en något senare tidpunkt i kulturen Hacilar i västra
Anatolien. Några direkta paralleller tycks inte finnas i de forna myterna,
men i den by som utgjorde basen för arbetarna vid den arkeologiska utgrävningen
vid Çatal Hüyük fanns ett hus där man ovanför dörren målat
två röda händer med vardera fyra fingrar. Detta skulle skydda mot ”det
onda ögat”. Handen med fyra fingrar var också en skyddssymbol mot djävulen
hos de kristna i Grekland. På andra platser i denna del av Medelhavsområdet
doppade man ibland handen i blodet från djuroffren och
tryckte den sedan mot väggen för att manifestera sitt deltagande i ceremonin.
Ordet bebek betyder i dag spädbarn i trakten av Çatal Hüyük, men
också ”lustig sten”. Eventuellt avsågs från början de små statyetterna. Åter
29