53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

UPPRINNELSEN
Megalitgravarna uppstod visserligen både plötsligt och oväntat c:a 4800
f.Kr. i nordvästra Frankrike och några hundra år senare i Polen, innan traditionen
spreds vidare längs den europeiska kustregionen i norr och väster
för att långsamt flätas samman. Trots det lades grunden för de traditioner
som skulle leda fram till megalitgravar flera tusen år tidigare. När traditionen
sedan försvann hastigt omkring 2900 f.Kr. från de flesta områdena
i Europa, fanns den bara kvar på några fåtal platser. Dessa kom att fortsätta
med de uråldriga traditionerna och efter några sekler spreds de på nytt
till områden långt därifrån innan de helt upphörde.
Den första perioden (c:a 4800-2900 f.Kr.) med stora stenkammargravar
avser de egentliga megalitgravarna, medan de som byggdes under den
efterföljande perioden enbart bör kallas stenkammargravar, hällkistor eller
något liknande men inte megalitgravar, eftersom ett flertal av dem som
tillhör den senare tiden, såsom i södra och mellersta Frankrike, är små och
saknar de stora stenblock som ofta är utmärkande för den första perioden.
Därför är begreppet stenkammargrav eller hällkista bättre för den yngre
periodens byggnadsverk av detta slag.
Vid sidan av megalitgravarna uppfördes andra byggnader som var mer
eller mindre besläktade med dem. Likaså användes emellanåt naturliga
grottor på ett sätt som för tanken till traditionerna omkring megalitgravarna.
Före megalitgravarna
Perioden före megalitgravarna kan indelas i två skeden. Det äldsta skedet
avser tiden när man uppförde säregna byggnadsverk, vars byggnadsstil
eller traditioner på platsen på något sätt tangerar de kommande megalitgravarna.
Detta är upprinnelsen till megalitgravarna. Det efterkommande
skedet avser de byggnadsverk som kan ses som direkta föregångare och
förebilder, antingen rörande konstruktionen eller till de traditioner som vi
kan knyta till megalitgravarna.
Den främsta platsen som kan ses som en viktig del av upprinnelsen till
megalitgravarna är Çatal Hüyük i Anatolien. Fynden härifrån ger en god
19