53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Användarna kontra de gravlagda i västra Europa
De personer som placerades i megalitgravarna i västra Europa tillhör
ibland senare tidsperioder, precis som i nordöstra Europa, där de sekundära
gravarna kan var flerdubbelt större än de som tillhör den primära
tiden. Att det är på samma sätt i västra Europa finns det vissa antydningar
om. På Irland dominerar kremeringarna stort, men eftersom denna tradition
i de säkra fallen nästan alltid tillhör tidsperioder långt senare, är också
sannolikheten relativt stor att även dessa kremeringar är sekundära. En
allmän reflektion är att kremeringar tar liten plats och de har lagts i stora
stenkammare, vars proportioner gentemot varandra inte förefaller stämma
överens eller passa ihop.
I de icke-megalitiska långhögarna finns ofta fler skelettgravar per anläggning
än i nordöstra Europa, men med de ordinära megalitgravarna
tycks de ha upphört eller i varje fall ha minskat kraftigt.
I megalitgravarna i nordöstra Europa tycks det inte finnas något exempel
på en kammare som innehållit fler än ett 20-tal personer under den
primära tiden, medan sekundärbegravningarna kan överstiga ett hundratal
per kammare och ha placerats i olika nivåer över varandra. När man på
samma sätt finner över hundra personer i en enskild kammare i västra Europa,
har de inte sällan placerats i skilda nivåer, där flertalet eller alla uppvisar
föremål från senare tidsperioder. De skelett som återstår är ofta fragmenterade
och svåra att datera, men i en del fall förekommer föremål från
klockbägarkulturen och är således från den efterföljande tidsperioden.
Därför är det mycket svårt att utreda om man verkligen placerade döda
personer i dessa kamrar överhuvudtaget under den primära tidsperioden
och i så fall hur ofta och hur många totalt sett. Ett fåtal personer i norra
Frankrike har placerats i liggande sovställning ovanpå golvet inne i kammaren,
vilket antyder en kulturell kontakt med den bandkeramiska kulturgruppen
som dock valde att gräva ner personerna under markytan,
men ett motsvarande exempel från Gökhems socken på Falbygden i Sverige
visade att personen hade varit död i två tusen år vid nedläggningen
och att den berörda kvinnan levde långt innan gånggriften i fråga byggdes
samt gravlades långt efter det att den primära tiden för gånggriften var
slut. Därför vet vi inte om samma sak även gäller här. Det enda vi kan
säga är att det förekommer relativt många gravar från den efterföljande
tidsperioden i hela västra Europa, men inte från den primära tiden.
Betraktarna
Somliga forskare tänker sig att den övriga befolkningen fick närvara på
avstånd vid de andliga aktiviteterna, men även om tanken är fullt möjlig
finns det omständigheter som kan peka på motsatsen. Dels skedde sannolikt
vissa aktiviteter inne i en sluten kammare utan insyn utifrån, dels kan
571