53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

maren kan knappast ha kommit som ett lån från hus eller andra byggnationer,
men väl från naturliga grottor, vilka förekommer i centrala Frankrike.
Märkligt nog byggde man från början inte en enda kammartyp, utan
man hade tre helt åtskilda principer för hur kammaren kunde byggas, vilka
förekom samtidigt och varav två av dem kunde förekomma sida vid
sida tillsammans i samma röse. De två som kan förekomma bredvid varandra
är dels kammare med markfasta väggstenar, dels kammare som kallmurats
med mindre flata stenar från golv till tak. Somliga av dessa kamrar
har ett stort platt takblock, medan andra har ett kupolformat tak som
kallmurats. I en del fall har kammaren markfasta väggstenar nederst och
ovanpå dem en kupolformad kallmur som utgör taket, men de kan också
vara kallmurade ända nerifrån golvnivån.
De som hade plant tak hade ofta en kammare med omkring 2 meter i
takhöjd, medan de med kupolformat tak var omkring 4-5 meter i höjd.
Även gångens väggar kunde byggas av antingen markfasta väggstenar eller
av kallmur, men gångtaket tycks alltid ha varit plant och höjden var relativt
låg, runt 1-1,5 meter men ibland närmare 2 meter.
Successivt kom varianten med de markfasta väggstenarna och det plana
taket att dominera, varefter kupolformade tak upphörde samtidigt som
kallmurning av väggar minskade drastiskt i både kammare och gång. Det
enda som emellanåt behölls av kallmurningen, förutom mindre tätningar i
gliporna mellan väggstenarna, var grövre och ganska stora stenblock som
lades på i några extra lager ovanför de markfasta väggstenarna och upp till
den önskade takhöjden. Grovt sett utgjorde de runt 1/3 av den totala
vägghöjden, men även detta kunde variera en del. Denna konstruktionsdetalj,
som kan kallas krage, spreds i ett tidigt skede till södra England och
nådde långt senare södra Skandinavien. En variant av detta finns i ett mindre
antal skandinaviska gånggrifter och är ett utmärkande drag i den sena
typen 4 (med krage och större hög).
Bretagne-mallens ursprung och spridning
De äldsta megalitgravarna i nordvästra Frankrike skiljer sig så markant
från traditionerna inom den bandkeramiska kulturen att dess ursprung
bör sökas på annat håll. Sannolikt kommer ursprunget helt eller delvis
från de grottor i Centralmassivet i Frankrike vilka i varje fall användes
under en senare del av istiden och då på ett rituellt sätt. Något konkret
boende i grottor verkar aldrig ha förekommit, vilket framgår av fyndsituationerna
i och vid grottorna. Användandet av naturliga grottor för rituellt
bruk var en tradition som är känd hos de första bönderna både i Grek-
404