53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

i celler eller mindre små rum inne i högen på samma sätt som i Egypten.
Många olikheter finns dock mellan de kungliga Mastaborna och megalitgravar,
så likheterna får inte överdrivas.
Trappstegspyramiden utvecklades från de plana Mastaborna, men varifrån
idén med trappan kom vet vi inte, eftersom den är vida spridd runt
om på jorden. Ett av de närmaste exemplen är dock megalitgravar i främst
Bretagne och Skottland, men också i södra England. Farao Djoser byggde
den första trappstegspyramiden efter den egentliga megalitgravstiden, men
ungefär samtidigt med den enorma högen Silbury Hill i södra England,
vilken under den nuvarande släta jordytan är delvis stenbyggd samt trappstegsformad
på ett likartat sätt.
De efterföljande pyramiderna är förhållandevis likartade inbördes
rörande en mängd detaljer, som också har en del likheter med Europas
megalitgravar. Förutom att de har en lång gång som leder fram till en liten
kammare, kan dessa kamrar vara mycket höga och i höjdled ha en svagt
avtagande bredd, på samma sätt som de kallmurade valven i Bretagne och
i Skottland. Dessutom är ingången till kammaren mycket ofta låg i jämförelse
med kammaren, vilket förstärks ytterligare när kammaren är flera
meter hög. En väsentlig skillnad är att megalitgravarna generellt sett har
en gångriktning mot solens och månens horisontpassager, eller andra händelser
i den riktningen österut och i enstaka fall västerut, medan pyramidernas
gång alltid är riktad mot norr.
De flesta pyramiderna har fyra plana sidor, från markytan och upp till
toppen, vilket till viss del påminner om formen hos husen vid Lepenski
Vir, som dock inte var symmetriskt formade på alla sidorna, men vars sidor
var arrangerade på ett geometriskt sätt, precis som i varje fall en del
av pyramiderna. De kraftigt sluttande taken på husen i Lepenski Vir förändrades
hos långhusen och långhögarna där de blev allt mindre sluttande
tills bara kammartaken kvarstod som hos en del megalitgravar, vilka hade
just svagt sluttande form som var tydligt markerad. Möjligheten finns att
de plana långhögarna och långdösarna i norra Europa, utan förhöjning innanför
kantkedjan, hade en överbyggnad i förgängligt material såsom ett
stort uppspänt tält. I så fall återstår frågan om denna okända konstruktion
blev kvar även för efterföljande typer och täckte både kammare och gång
hos en del av de efterkommande typerna av megalitgravar. I så fall kan de
ursprungliga megalitgravarna ha varit betydligt mer lika pyramiderna än
vad de numera ger sken av.
Processionsvägar
Efter megalitgravarnas tid anlades en del processionsvägar eller Alignements,
bland annat i Bretagne, vid vars ändar det kunde förekomma stencirklar.
I södra England framstår dessa ändpunkter som mycket viktigare
än processionsvägarna och ett par av dem är numera kända som Stone-
463