53 MEGALITGRAVAR I EUROPA - 2 Mallen och MÃ¥len - Radio ...

Ett mindre antal runda högar förekommer i norra England och var en alternativ
konstruktion till långhögarna. Här är kremering ganska vanligt
och högarna kunde bli 12-40 meter i diameter och 1-9 meter höga. I en
del fall tycks någon form av rituellt dödshus ha byggts på platsen innan
högen byggdes.
En beräkning av antalet gravar som finns i samtliga av södra Englands
Long Barrows har visat att ungefär 2-3 personer per år har gravlagts i dem
totalt sett under den tusenårsperiod som de byggts. Om en befolkningsberäkning
utgår från detta tal, får man fram en population på 40-60 individer
i södra England som kunde förväntas få en gravläggning i en Long
Barrow. Rimligen motsvarar detta urval av befolkningen bara en bråkdel
av en procent av den totala befolkningen.
I södra England kan man notera att världshavets nivå har höjts några
meter sedan de första megalitgravarna byggdes, men det påverkar knappt
kustlinjen där megalitgravarna ligger så effekten av detta är försumbar i
sammanhanget. Ju längre norrut man kommer, desto mindre betydelse
har detta eftersom den norra delen av Storbritannien känner av en mindre
landhöjning efter istiden som tar ut denna nivåhöjning av världshavet.
Många av megalitgravarna i England ligger på platser med kalkrika
bergarter, vilket påtagligt ökar bevaringsgraden på de ben som kan förekomma
i kammaren eller på andra ställen i megalitgravarna.
LONG BARROW eller långhög
De äldsta megalitgravarna i England-Wales är Long Barrows (långhögar),
vilka alla ligger i England och då företrädesvis i den södra delen runt Wessex.
De tillhör tiden från c:a 3900 f.Kr. och är både samtida och ibland
dessutom snarlika långhögarna i Danmark, Tyskland och Polen. Många
Long Barrows tycks ha blivit byggda före c:a 3500 f.Kr. men enstaka verkar
ha byggts ända fram till 2900 f.Kr.
Där Engelska kanalen är som smalast finns det en långhög på den
franska sidan vid Wimeraux och en snarlik ett stycke från kusten vid Ashford
på den engelska sidan. Det är oklart om spridningen gått från Frankrike
till spridda delar av England och på så sätt ska betraktas som föregångare
till alla engelska megalitgravar, eller om det istället var en enstaka
spridning bort från det huvudsakliga området i södra England som även
nådde över Engelska kanalen. Riktningen på spridningen går inte att
avgöra i dag.
136