Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

101
draget och inåtvänt. Att döma av innehållet i hans senare uppenbarelser hade han dock
tydligen kommit i kontakt med judar och syriska kristna och i synnerhet de senares förkunnelser
om en stundande domedag enligt den högste och ende gudens vilja hade gjort starkt
intryck på honom. Det förhåller sig emellertid inte så enkelt att Muhammed vidareförde detta
budskap som han uppfattat på sina resor. Muhammed blev kallad till sitt folks profet och det
innebär att han omsatte monoteismen och läran om domen i egna upplevelser och egna
termer. Därmed kom detta budskap att ta sin utgångspunkt i den ideologi som Muhammed
växt upp i och formas utifrån de förhållanden han levde under. Inte så att den lära han
framförde var hans privata, utan så att bakgrunden till dess utformning ligger i det tänkande
och de levnadsförhållanden som var förhärskande i samhället.
Mycket utforskande har ägnats frågan hur mycket som var ”lån” och hur mycket som kan
tillskrivas traditionell arabisk livssyn i Muhammeds förkunnelse, medan kärnfrågan ligger i
samspelet mellan dessa två faktorer. Hur mycket ”lån” och traditionell livssyn man än lägger
ihop så blir det nämligen inte islam av det, men det betyder inte att man måste gripa till högre
makter för att förklara detta mysterium. Mysteriet ligger varken hos Gud eller Muhammeds
person utan i en samhällelig utveckling som lett fram till en brytningsperiod. Det spontana
tänkande som grundar sig på denna ansamling av motsättningar, ger just vid mötet med ett
främmande inflytande upphov till en skapande process, vilken koncentrerats i Muhammeds
lära, men vars samhälleliga livskraft visar sig i att den lever vidare efter honom. Detta är inte
att nedvärdera betydelsen av Muhammeds insats. Omstruktureringar inom tänkandet sker inte
”av sig själv” i någon slags idévärld, utan genom mänsklig aktivitet och vilja, men denna
process är inte begränsad till individen, utan har sin genomslagskraft i relation till de samhälleliga
förhållandena och det samhälleliga tänkandet. Kristendomen är inte tänkbar utan
romarriket, islam inte utan det arabiska handelsnätet, de uppblomstrande städerna och den
tidiga expansionen.
Det finns ett par olika versioner av hur det gick till vid Muhammeds första uppenbarelse, som
båda antyds i Koranen. Muhammed ska ha dragit sig tillbaka till en grotta där han brukade
ägna sig åt bön. Där uppenbarade sig ängeln Gabriel för honom, visade honom en duk på
vilken något stod skrivet och befallde honom att läsa. Då Muhammed sade att han inte kunde,
tryckte ängeln duken mot hans ansikte och befallde honom på nytt att läsa. Tredje gången
detta upprepades var Muhammed nära att kvävas och frågade slutligen vad han skulle läsa.
Ängeln sade då orden i sura 96: ”Läs, i din Herrens namn, han som skapade, skapade
människan av stelnat blod! Läs, ty din Herre är den nådigaste, han som undervisade med
pennan, undervisade människan om vad hon ej visste.” Jämsides med denna version av den
första uppenbarelsen förekommer en annan om en vision ute i öknen. I sura 53 hänvisas till
hur Muhammed sett ängeln uppenbara sig vid den klara horisonten: ”Han stod stilla i
himmelens höjd; sedan närmade han sig och svävade ned och kom på två båglängders avstånd
eller ännu närmare och uppenbarade sina uppenbarelser för sin tjänare.” I båda fallen var det
en vision Muhammed fick varpå han mottog de uppenbarelser som sedan finns återgivna i
Koranen. Efter detta följer ingivelserna på varandra. Muhammed brukade falla som i vanmakt,
svettades ymnigt och tuggade fradga och hörde den himmelska rösten först som ett
mumlande och sedan klart och tydligt. Han uppfattade sig själv uteslutande som ett redskap,
uppenbarelsen var en röst som dikterade för honom och som han inte hade någon kontroll
över.
Till en början var Muhammed förskräckt och tveksam inför sina upplevelser. Han rådgjorde
med sina närmaste och blev småningom alltmer övertygad om att detta var en uppenbarelse