Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

118
emellertid både ålderdomligt och dunkelt och mycket av dessa föreställningar är därför svåra
att klarlägga. I dess hymner framträder konturerna av livet hos ett krigiskt herdefolk, för vilket
den samhälleliga ordningen förbands och upprätthölls av hela tillvarons gudomliga ordning
och för vilket omvärlden framstod som en hotande kaotisk maktvärld. Gudarnas krig mot
ondskan och oordningen var förebilden och garanten för människornas strävan att genom
samhälleligt arbete skaffa sig mat och rikedomar och genom krig utöka sitt välde. Kultutövningen
var väsentligen förlagd till familjen, men förrättades inte som i det grekiska samhället
av husfadern utan av en särskild präst. Med hjälp av krig och erövringar har vissa
släkter fått en ökad makt och betydelse och kultutövningen blev det främsta medlet att manifestera
en härskande ställning i samhället. Därvid har de stora kultfester som släkten bekostade
alltmer blivit en social angelägenhet. Offerhandlingarna demonstrerar makt och styrka
och prästerskapet ökar både i antal och betydelse. Genom offret skänker gudarna rikedom,
fruktsamhet och framgång, de beskyddar den samhälleliga rätten genom upprätthållandet av
tillvarons ordning och detta innebär främst naturens regelmässiga gång.
Gudarna hänförs till företeelser i naturen, men framstår som kulturens och samhällets makter.
Vissa av de besjungna gudarna i Rigveda är tydligen bleknade gestalter vilkas betydelse får
antas ligga i ett förflutet före invandringen. Dit hör främst himmelsguden Dyaus pitar som är
klart besläktad med grekernas Zeus och romarnas Jupiter. Han kallas den högste, men har inte
varit föremål för någon nämnvärd dyrkan. De i kulten och det sociala livet betydelsefullaste
gudarna har i stället varit rättens beskyddare Mitra och Varuna och den krigiske demondräparen
Indra. Varuna är en himmelsgud och vakar över rätten. Han straffar edsförbrytare
och beskyddat ingångna avtal. Hymnerna till honom uttrycker en fruktan och underkastelse,
som annars inte är vanlig och vars grund får sökas i rättsordningens betydelse i ett samhälle i
omdaning och ständig kamp. Jämte Mitra värnar Varuna den eviga världsordning som finns
nedlagd i naturen och den sociala ordningen. Denna tillvarons inneboende princip är rita, som
uttrycker normen och idealet för hela skapelsen och som kommer att framställas såsom
stående över gudarna. Här finns alltså samma ambivalens som i den grekiska världsuppfattningen
och ytterligare den likheten att den sociala ordningen och naturens ordning följer en
och samma gudomliga lag. Denna uppfattning kommer att bestå i Indien och dess främsta
uttryck blir senare läran om själavandringen och gärningarna, karman, en lära som dock ännu
helt saknas i de äldsta uppfattningarna. Föreställningarna om livet efter döden var i den äldsta
tiden inte särskilt betydelsefulla. Man sörjde för de bortgångna anhöriga inom familjens och
släktens ram och de döda tänktes uppehålla sig kring gravarna vid boplatserna eller i ett
gemensamt dödsrike där livet liknade det jordiska. Livets mening låg i det jordiska livet, i
rikedomar och hjordarnas fruktsamhet och en härskande ställning, som befordrade detta livets
goda. Den ordning man eftersträvade och uttryckte i kulten av gudarna var en samklang
mellan den mänskliga sociala ordningen och naturens. Härigenom garanterade fruktsamhet
och lycka på samma gång som upprätthållandet av den sociala ordningen och dess härskare
legitimerades.
Rikedom betydde stora och fruktsamma hjordar av nötboskap, men förutom boskapsskötseln
hade kriget en grundläggande ekonomisk och social funktion. Invandrarna medförde hästen
till Indien och hästen användes uteslutande i krig. Genom denna teknik besatt de ett vapen,
som gjorde det möjligt för dem att under århundradenas lopp utbreda sig över Indien, underkuva
den inhemska befolkningen och bevara sin härskande ställning. Karaktären av denna
utbredning förändras under historiens gång från krigserövring till ett uppbyggande av en
social ordning, som senare blir det främsta instrumentet för att underkuva och härska.