Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

55
liktydigt med s. k. objektiva sakupplysningar (i texten ovan finns ett enda direkt värderande
uttryck, endast citationstecknen vid predikan) utan förståelse av ett sammanhang. En sedvänja
är inte enbart ett beteende utan en för utövaren meningsfull handling, som inte är ett uttryck
för en enstaka idé utan ingår i en struktur av samverkande faktorer. Malinowski, som i regel
höll styvt på att inte blanda in sig själv i sina fältforskningar utan hålla sig på den utomståendes
”objektiva” nivå, kunde en gång inte upprätthålla denna princip. Det hade kostat
honom mycken möda att lista ut trobriandinnevånarnas invecklade föreställningar kring ett
barns tillkomst, vilka inte tog någon som helst hänsyn till det fysiologiska faderskapet utan
byggde på de dödas återvändande som små foster, som tog sig in i livmodern. Faderns roll är
uteslutande social och samhället är för övrigt moderrättsligt. Malinowski försökte då förklara
det fysiologiska förloppet vid ett barns tillkomst, eftersom han ansåg att dessa föreställningar
hade sin rot i bristande kunskap. Det svar han fick på sin utläggning är mycket belysande:
Jaså sa man, är det så man gör hos vita, det är inte vår sed. Sakupplysningen togs alltså för en
beskrivning av en sed (custom) och detta utvisar också att denna tro på barnens tillkomst inte
var en enstaka föreställning utan just en sed, en del av en större struktur. Historien är begriplig
för att Malinowski här redovisat hela den ram där föreställningen har en mening, medan
kunskap om det fysiologiska faderskapet inte har det. I de fall där bara föreställningen
meddelas ter den sig meningslös.
Religion utgör en struktur av föreställningar och handlingar, som visserligen kan vara
motsägelsefulla, men där varje moment har en mening och representerar ett värde, annars
skulle inte människor inrätta sina liv i enlighet med utsagor som till sin natur är okontrollerbara.
Medan kunskap är ett medel att behärska tillvaron och uppnå frihet genom att förändra
den, är religionen ett medel att bevara den rådande tillvaron genom att ge den spontant
upplevda verkligheten en mening. Kunskap ger människor makt, medan religionen förankrar
makten i ett för människor okontrollerbart område. Denna upplevelse av högre makt och sättet
att föreställa sig det övernaturliga har många gånger förklarats vara det centrala i religionen.
Denna inställning är genomgående i de försök till religionsdefinitioner som uppställts.
Religion är ”en känsla av beroende” (Schleiermacher) eller ”en allvarlig och social inställning
hos individer eller grupper gentemot den makt eller de makter som de anser har den yttersta
kontrollen över deras intressen och öden” (den amerikanske religionspsykologen J. B. Pratt).
Det egendomliga är att man inte frågat efter orsakerna till denna maktupplevelse utan t. o. m.
vördsamt förklarat att detta religionens ”objekt” ligger utom forskningens gräns (E.
Ehnmark). Den övernaturliga maktens skiftande utformning i olika religioner och den
varierande omfattningen av dess ”kontroll” skulle därmed falla utanför forskningens och
därmed kunskapens gränser. Så är lyckligtvis inte fallet, det är fullt möjligt att placera in
religionen i ett mänskligt, socialt sammanhang och förstå dess uppenbarelseformer utifrån
studier av den kultur där den hör hemma. Även om tron på övernaturlig makt uttalar sig om
förhållanden, som i princip inte går att kontrollera, kan de former i vilka man föreställer sig
den förstås och förklaras som en del av mänskliga och sociala förhållanden. Det är mot denna
bakgrund man bör se den övernaturliga makten. Mot bakgrund alltså av människors utsatthet
och lidanden, kampen mot en obegriplig natur, de sociala formerna för gemensamt arbete och
människors makt över varandra i en historisk process av kulturskapande, förtryck och uppror.
Det var minst sagt en halvsanning att gå med på att den övernaturliga maktens ingripanden rör
förhållanden som ligger utom mänsklig kunskapsförmåga. Den ”kontroll” som den övernaturliga
makten utövat över människors liv i Europa har genom tiderna inskränkts genom
ökade kunskaper. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att bristande kunskaper inte är en
följd av dumhet. Kunskaper erhålles inte på grund av intelligens utan som produkt av ett