Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

65
III. Religioner i historiska samhällen
Följande avsnitt upptar korta översikter över religioner i historiska samhällen. De är långtifrån
uttömmande och urvalet är också begränsat. Avsikten med dessa översiktliga beskrivningar är
att ge en belysning, att peka på särdrag, bakgrunder och problem. Religionen är en del av
samhället och detta ställer vissa krav på framställningen, som ibland har varit svårbemästrade.
De icke-europeiska och förkapitalistiska samhällena är endast rudimentärt utforskade och
uppfattningarna om dem är ideologiskt präglade. En vetenskaplig framställning av religionen
förutsätter kunskaper om produktionssätt, social organisation, arbetsfördelning och klasser.
Religion kan inte behandlas som en metafysisk storhet och beskrivas som en samling idéer
och handlingar, utan måste ses utifrån sin sociala roll i förhärskande samhällsideologi. Först
därigenom kan religionens värld avmystifieras och dess historiska nödvändighet i en
samhällelig utveckling förstås. Den måste ses utifrån den betydelse den haft för människor
och dessa människor är inte någon allmän abstrakt storhet. De ingår i ett samhälleligt kollektiv
av härskare och förtryckta, av sociala strävanden, omvälvningar och förhoppningar. En
sådan kunskap kan bli meningsfull, dvs. lära någonting om vår egen tid och tillfoga material
till den historiska erfarenhet, som är utgångspunkten för förståelse och befrielse från förtryck.
Genom att inte skyla över historiens motsättningar påvisar man den betydelse sociala
motsättningar har för den historiska utvecklingen med direkt relevans även för dagens
klasskamp. För att utvinna de kunskaper som den historiska erfarenheten ger, fordras emellertid
ett nedbrytande av de ideologier, som hindrar den, och detta arbete befinner sig ännu i sin
början. Följaktligen är även min framställning endast en början.
Fältet för religionshistorien är oerhört omfattande och vilka religioner, som skall behandlas i
en kortare översikt där utrymmet är begränsat, vållar därför problem. De religioner jag valt att
behandla kan i en eller annan mening anses centrala. De har klara förbindelser med den
västerländska historien och har även av den anledningen något att lära. Greklands, Egyptens
och Babylons forntida kulturer tillhör Europas mytiska urtid. Den europeiska världsbilden har
här sina grunder och i synnerhet Grekland har utnämnts till ”kulturens vagga”. I den grekiska
historien sker det brott med det religiöst-mytiska tänkandet, som utgör den första förutsättningen
för den europeiska vetenskapen. Därmed har grekisk kultur utsatts för en idealisering,
som blivit till en del av den borgerliga ideologin under nyare tid. Egypten och Babylon har
alltifrån antiken fått stå för det främmande och exotiska, vars övervinnande kan sägas vara
religionsvetenskapens huvudsyfte.
Islam och Indiens religioner är i dag världens största vid sidan av kristendomen. Den
kulturella historia de utgått ur kan i bredd och djup väl mäta sig med västerlandets. Islam och
den arabiska kulturen var länge arvfienden för Europa.. Under en period som kristenheten
gärna glömt, hade islam och araberna det obestridliga övertaget såväl politiskt som kulturellt.
Indien framstod först för Europa däremot som ett idealiserat drömland, fyllt av lockande
rikedomar och andlig vishet. Det är först i nutiden som föraktet mot Indiens religioner satt in,
som en lättvindig förklaring till den underutveckling och nöd som kolonialismen och
imperialismen inneburit för det indiska folket. Medan den indiska religionen i historien
framstår som en överklassreligion, har den i dag sin starkaste förankring bland de mest fattiga
och förtryckta.
Att skriva om just dessa religioner är därför ett försök att röja undan en del av de ideologiska
fördomar, som behärskar uppfattningarna om dem. Därför handlar denna framställning inte
om det exotiska och besynnerliga med främmande religioner, utan om religionen som en
historisk nödvändighet och som bärare av mänskliga och sociala värderingar. Detta är också