Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

129
råder nämligen en diskrepans mellan det religiösa tänkandet och det religiösa handlingsmönstret
inom hinduismen, vilken lett till att översiktliga framställningar tenderar att reducera
hinduismen till en fråga för det intellektuella överskikt, som brottats med dess djuplodande
problem. Hinduismens verkliga karaktär kan emellertid framträda endast med utgångspunkt
från hela dess omfattning och från dess betydelse för folkets flertal i stället för en visserligen
ledande, men ytterst begränsad grupp.
Hinduismen är inte en vid ett bestämt tillfälle instiftad religion och den har inte heller alltid
funnits i Indien. Den uppkommer i den process av social omvälvning, som indoeuropéernas
utbredning över Indien medför, och denna uppkomst innefattar främst kastväsendets,
frälsningstänkandets och själavandringslärans tillkomst och sammansmältning till en religiössocial
struktur. För religionens del bygger denna process på prästerskapets enastående
ställning och auktoritet. Under den tidigare, indoeuropeiska kulturens skede kan man alltså
inte tala om hinduism, även om den bygger på religionen under denna period och traditionen,
främst genom de heliga skrifterna, leder tillbaka till denna äldsta tid. Den prästerliga spekulationen
är bestämmande för hinduismens utveckling, men denna spekulation har i sin tur
sin förutsättning i prästerskapets ställning i en social helhet och det är också i denna sociala
helhet hinduismen har sin betydelse.
Det är då också klart att hinduismens betydelse är mycket olika för olika befolkningsgrupper.
Den är inte detsamma för dem som vårdar dess intellektuella tradition, som för dem som
genom kastlagar är utestängda från varje inblick i denna tradition, men vilkas liv och föreställningar
bestäms av hinduismens kultapparat och riter. Dessa skillnader utkristalliseras
dessutom genom den samhälleliga utvecklingen till ett växande gap mellan det intellektuella
överskiktet och befolkningens flertal. Hinduismen framstår därför lätt som uppdelad i å
ena sidan en intrikat religionsfilosofi och å den andra en folklig religionsutövning och inte
som en sammanhängande struktur.
Den faktor som ändå knyter samman hinduismen till en struktur är inte läran utan religionsutövningen.
Kulten av gudarna och den religionsutövning som sker i form av askes och
meditation är uppbyggd i enlighet med kastväsendets religiösa och sociala principer och detta
system binder samman hinduismen till en helhet. Att tillhöra hinduismen är att erkänna Vedas
helighet och prästerskapets auktoritet vilket i praktiken innebär att följa kastlagarnas religiösa,
etiska och sociala normer. På den religiösa trons eller idéernas område motsvaras denna
kastväsendets sammanbindande funktion av själavandringsläran. Ingen människas religiösa
ställning kan slutgiltigt avgöras utifrån hennes sociala existens, eftersom denna enligt
själavandringsläran endast är ett tillfälligt led i en lång kedja av existenser. Att den prästerliga
filosofin kan anvisa frälsningsvägar, som inte kan följas mer än av ett litet fåtal, rättfärdigas
genom läran att man genom en serie av existenser kan nå upp till detta fåtals villkor. Den
människa som inom sin kast lever ett rättfärdigt liv genom kastlagarnas efterlevande kan
efterhand födas till ett liv där den slutliga frälsningen är en möjlighet.
På den grundval som lagts framför allt i Upanishaderna vidareutvecklas den lära som där
framläggs i dunkelt och ofullständigt skick till en omfattande syn på tillvarons och den gudomliga
världens struktur och människans bestämmelse. Läran om karma och själavandringen
utvecklas då den infogas i hela den religiösa världsbilden, till en tro som allt mer bestämmer
människors tänkande och religiösa handlande. Frälsningen från denna lag förblir däremot en
mer avgränsad angelägenhet, men får en mer allmän betydelse efterhand som denna förening
med det gudomliga allt mer framstår som ett monopol för brahmankasten. Den tongivande
synen på frälsningen utbildas främst i olika religionsfilosofiska skolor, med utgångspunkt från