Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

95
klagokulter vart år. Hur detta skulle hänga ihop ger källorna inget besked om. Gilgamesh
anspelar på detta samband då han avvisar Ishtars närmanden med hänvisning till att hon
bestämt klagan för Tammuz.
Den pessimism som präglar uppfattningen av döden går igen i hymner och besvärjelser där
man strävar att bemöta och förklara livets ondska. I den s. k. babylonska Jobshymnen klagar
en man som störtats i olycka över att han inte kan se någon förklaring till detta utslag av
gudarnas vrede. Han har alltid varit en from man som prisat sin gudinna. Tidigare solade han
sig i framgångar och tackade gudarna. Plötsligt ligger han slagen av fattigdom och sjukdom,
hans ovänner gläder sig och alla hans försök till gottgörelse och försoning med gudarna är
förgäves. Liksom Job får denne man slutligen en upprättelse, men inte heller här ges något
svar på frågan varför gudarna hemsöker en rättskaffens man.
Andra sätt att försöka gardera sig mot tillvarons oberäknelighet är besvärjelser och spådomar.
De magiska besvärjelserna intar en framträdande plats ty det kaos som gudarna bekämpade i
skapelsen hotar ständigt människornas ordnade värld. Onda makter kan sända sjukdomar,
sinnesförvirring och förstörelse och mot dem är kulten av gudarna och magin ett ständigt
nödvändigt medel. Guden Ea som kuvade Apsu är mästaren i vishet och alla magikers herre.
Om gudarna drar undan sitt beskydd hotar kaos onda makter. Pest och missväxt drabbar
landet om gud inte beskyddar kungen. Också i de mindre sammanhangen av människornas
dagliga tillvaro är de onda makterna närvarande och de kan naturligtvis också anropas i
asociala syften för att skada fiender och skaffa sig fördelar.
Spådomen är ett sätt att bemöta kaos genom att utröna själva ordningen i tillvaron. Från
skapelsen är människornas tillvaro förbunden med världens inrättning. Gudarna har ödestavlorna
i sin hand och de råder över människorna. Som tecken för denna ordnade värld är
himlakropparnas lopp bestämt och stjärnbilderna satta som bilder för gudarna. Därigenom
regleras tiden, men samma princip reglerar också tillvaron i sin helhet. Liksom man kan
beräkna tiden genom astronomiska observationer, kan man på samma sätt utröna tillvarons
gång utifrån himlakropparnas ställning. Denna uppfattning utgjorde förutsättningen för
utvecklandet av en avancerad kunskap om stjärnornas gång, men även för astrologin, dvs.
konsten att utläsa framtiden på grundval av astronomiska observationer.
Astrologin blev babyloniernas för eftervärlden mest kända spådomsform, men det var inte den
enda och inte i alla tider den viktigaste. De äldsta horoskopen föreligger inte förrän vid 400talet
före vår tid. I äldre tider spådde man genom tydningar ur offerdjurens inälvor,
framkallande och tydande av andra tecken eller också avgav särskilda siare spådomar. Dessa
har förkunnat gudarnas vilja, ofta riktad till härskaren och de fyllde ungefär samma funktion
som de bibliska profeterna, med vilka de har flera likheter. Deras främste gud var solguden
Shamash, som ser och övervakar allt. Shamash helgedomar i Larsa och Sippar var betydande
centra för spådoms-konsten. Han blir även rättvisans övervakare framför andra och anropas i
Hammurabis lag som rättvisans givare. Däremot är han inte särskilt framträdande i mytologin,
i Gilgamesheposet nämns han endast som tidsbestämmare.
Den gudomliga makten får sin karaktär och sina funktioner genom dess anknytning till olika
områden av mänsklig verklighet. Kring samhällslivets institutioner utbildas ideologier som
präglar den religiösa strukturen. I den egyptiska religionen sätter kungaideologin helt sin
prägel på det religiösa tänkandet, medan det i den babylonska kulturen har funnits ett större
utrymme för skilda delar av samhällslivet och därmed motsättningarna i den sociala
strukturen. Det religiösa tänkandet blir mer sammansatt och problemfyllt liksom även
gudarnas karaktär. Kärleksgudinnan Ishtar har i sin anknytning till härskardömet en minst lika