Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

125
tellektuell, religiös tradition i vilken kulturens vetande förs vidare från generation till
generation genom en lärarinstitution vars främsta kännemärke är en obetingad auktoritet.
Utbildningen av präster sågs naturligtvis som det viktigaste i denna tradition, men den
medförde också att den prästerliga filosofin allt mer kom att dominera samhällsideologin och
tänkandet. Upanishaderna utgöres av samtal mellan lärare och elev och de läror som här
meddelas framstår klart som nya och betecknas också som hemliga. Det är inte lämpligt att
sprida dem eftersom de ännu inte är allmänt accepterade.
Det problem som Upanishaderna sysselsätter sig med kan allmänt formuleras som människans
ställning i universum. Man söker efter en bestående enhet i människan som kan förbindas med
den gudomliga enheten i universum. Liksom offret förbands med regelmässigheten i hela
tillvaron och offerhandlingen tilläggs en kraft, som förverkligar tillvarons innersta helighet,
söker man nu samma samband med utgångspunkt i individen. Den sanning eller det budskap
Upanishaderna förmedlar är att det är människans själ eller innersta jag som förbinder henne
med den heliga kraften i eller bakom universum. I grunden är människans själ identisk med
den kraft som upprätthåller hela denna värld och insikten härom innebär ett gudomliggörande
och en frälsning. Genom denna insikt blir människan löst från bundenheten vid de yttre
konkreta levnadsbetingelserna och förenas med tillvarons innersta heliga väsen.
Sökandet av någonting gudomligt under eller bortom tillvarons yttre former, i vilket människan
kan finna frälsning och tillflykt, uttrycker en radikal förändring av livsinställningen
jämfört med den äldre vedatiden. De vediska gudarna var garanter för det jordiska livets lycka
och rikedom. Livets mening var ett gott jordiskt liv och offrets syfte var att tillförsäkra
människorna fruktbarhet och framgång. Det gudomliga mötte människan i det jordiska livet, i
jordiska rikedomar och mer direkt i kultens stämning. Människans öde efter döden var med
denna inriktning inte något påträngande problem. Vid döden lämnade hon den tillvaro där
gudarna fanns och förde sedan någon form av bleknad existens. Det är en genomgående
positiv inställning till livet och en optimistisk tro på dess värde. I Upanishaderna utgår man
från en negativ inställning till den jordiska tillvaron och uttrycker en pessimistisk syn på
människans möjligheter att uppnå lycka och gudomlighet i detta liv. Ondskans problem eller
tillvarons orättfärdighet framträder först efter den samhälleliga omdaning som bl. a. innebär
kastväsendets etablerande och detta är ingen tillfällighet. Orsakerna bakom denna förändring
ligger emellertid inte i kastväsendet i och för sig, utan i hela den process genom vilken ett
samhälle stabiliseras med ett härskande skikt, där de rika blir allt mäktigare och de fattiga blir
allt fler och allt mer förtryckta, där ett socialt system av etiska och rättsliga normer stabiliseras
med hjälp av en religiös ideologi, som inskärper att straff väntar den orättfärdige och belöning
den rättfärdige. Detta inskärpande av en etik som hävdar tillvarons rättfärdighet måste med
nödvändighet ställa frågor vilkas svar inte kan ligga inom detta jordiska livs ramar utan
utanför det i en gudomlig värld. Sökandet efter gudomlighet måste då medföra ett förkastande
av möjligheten att uppnå denna lycka inom det jordiska livet. Det är mot hela denna bakgrund
man får se den pessimism som bryter igenom med Upanishaderna och i fortsättningen präglar
det religiösa tänkandet i Indien.
Det begrepp vari Upanishaderna försöker fånga tillvarons innersta mening och väsen i en
gudomlig princip är brahman. Ordet brahman är neutrum och betecknar alltså inte någon gud.
I Veda och i Brahmanlitteraturens spekulationer är brahman offerordet och kommer också att
beteckna den gudomliga kraft eller inspiration som kommer offret att verka. I Upanishaderna
blir brahman den mest centrala föreställningen. Brahman är enheten bakom allt, det är den
kraft som upprätthåller tillvaron och uttrycket för dess helighet och gudomlighet. Osynligt och