Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
73<br />
de utmattade föll samman, tyckte sig höra tjurvrål och se mjölk och honung bryta fram ur<br />
marken. Kultens höjdpunkt var sönderslitandet <strong>av</strong> ett vilt djur som <strong>för</strong>tärdes rått, det talas<br />
också om sönderslitande <strong>av</strong> barn. Det fanns tydligen också stark reaktion från det etablerade<br />
samhällets sida, som i dessa vilda former såg en fara. Sådan som rörelsens karaktär skildras i<br />
myterna stred den ju mot de gängse idealen <strong>av</strong> måttfullhet och jämnvikt. Att främst kvinnor<br />
greps <strong>av</strong> rörelsen innebär ett ovanligt, självständigt handlande från de allmänt <strong>för</strong>tryckta och<br />
nedvärderade kvinnorna. Om kvinnorna verkligen betedde sig på detta vis hotades familjen <strong>av</strong><br />
upplösning. I den officiella kultutövningen var kvinnorna diskriminerade och i mytologin<br />
framställs de som illasinnade, lättledda och egoistiska. Detta är vanliga ingredienser i ett<br />
patriarkaliskt samhälle och det kan leda till utbrott i form <strong>av</strong> orgiastiska rörelser. Mänaderna,<br />
som Dionysos dyrkare kallades, sågs där<strong>för</strong> också <strong>av</strong> den anledningen med skepsis. Sedan den<br />
mytiske sångaren Orfeus i sorg efter sin Eurydike in<strong>för</strong>t den manliga homosexualiteten, sägs<br />
han ha blivit söndersliten <strong>av</strong> månader och detta är ingen tillfällighet utan ett utslag <strong>av</strong> de<br />
skarpa könsmotsättningarna i det grekisk samhället. Våldsamheten i Dionysoskulten är<br />
emellertid mytisk. I historisk tid återfinns kulten <strong>av</strong> Dionysos inordnad vid sidan <strong>av</strong> Apollonkulten<br />
i Delfi. Den domineras alltjämt <strong>av</strong> kvinnor, men nu i reglerade former och vid<br />
bestämda tillfällen. Kulten kommer dock alltid att representera en sida <strong>av</strong> religiositeten, som<br />
hade föga utrymme i dyrkan <strong>av</strong> olympiska gudarna, nämligen extasen och mystiken. Det<br />
stundom i kulten kraftigt framhävda sexuella draget och anknytningen till jordens fruktbarhet<br />
utgör en <strong>för</strong>utsättning <strong>för</strong> denna inriktning. Den grekiska mysteriekulten som senare<br />
utvecklas, uppkommer ur den agrara riten kring sädesgudinnan Demeter och anknyts till<br />
Dionysos. I denna religionsform betonas den hemlighetsfulla närheten till det gudomliga och<br />
den blir därigenom en folklig religiositet, som kommer att överleva maktens <strong>för</strong>flackning hos<br />
de officiella gudarna.<br />
Apollon och lagen<br />
Ur familje- och släktkulten utvecklas en officiell kult i takt med samhälls<strong>för</strong>ändringen. Detta<br />
sker inte utan motsättningar och med<strong>för</strong> en <strong>för</strong>ändring <strong>av</strong> religionen, då den tas i tjänst <strong>av</strong> och<br />
anpassas till en ny maktstruktur och nya ideal. De grekiska idealens sentida beundrare har i<br />
denna utveckling särskilt framhållit hur den äldre kultiska inställningen ersätts med en etisk.<br />
Fromheten <strong>för</strong>läggs därigenom inte längre till de kultiska tabureglerna utan till den religiösa<br />
inställningen och den allmänna ideologin. Häri har de igenkänt det egna — västerländskt,<br />
borgerliga — samhällets syn på moralen. Idealet <strong>av</strong> underkastelse under normer och lagar är<br />
<strong>för</strong>bundet med etablerandet <strong>av</strong> statens och överhetens auktoritet. De bildade borgarna i<br />
Europas 1700-tal ägnade där<strong>för</strong> inte utan skäl den antika måttfullheten en närmast devot<br />
beundran. Därigenom har bilden <strong>av</strong> den grekiska kulturen täckts över <strong>av</strong> ett skal <strong>av</strong> denna<br />
beundran som döljer dess historia. En historieskrivning som godtar ett samhälles värdering <strong>av</strong><br />
sig självt och däri ser ett ideal <strong>för</strong> sin egen tid, ger inte kunskap utan ideologi och har ungefär<br />
samma funktion som myten. Historia blir kunskap <strong>för</strong>st när man börjar bryta igenom dessa<br />
dubbla skal <strong>av</strong> värderingar.<br />
Den grekiska måttfullheten var ett ideal, men inte en verklighet. Den omfattande samhällsomdaningen<br />
och de nyskapande krafter den frigjorde var inte måttfull, utan manifesterades<br />
genom en kamp mellan motsatta krafter. Den officiella religionens kamp mot släktideologin<br />
utmynnar med tiden i krisartade utbrott <strong>av</strong> å ena sidan religionskritik och den andra en folklig<br />
religiositet med inslag <strong>av</strong> ren hysteri. I dessa omvälvningar ligger den progressiva livsnerv<br />
varigenom den grekiska kulturen kom att lägga grunden <strong>för</strong> den europeiska utvecklingen.<br />
Under den tid då stadsstaternas kultur växer fram, korn Delfi att utgöra Greklands religiösa