Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

73
de utmattade föll samman, tyckte sig höra tjurvrål och se mjölk och honung bryta fram ur
marken. Kultens höjdpunkt var sönderslitandet av ett vilt djur som förtärdes rått, det talas
också om sönderslitande av barn. Det fanns tydligen också stark reaktion från det etablerade
samhällets sida, som i dessa vilda former såg en fara. Sådan som rörelsens karaktär skildras i
myterna stred den ju mot de gängse idealen av måttfullhet och jämnvikt. Att främst kvinnor
greps av rörelsen innebär ett ovanligt, självständigt handlande från de allmänt förtryckta och
nedvärderade kvinnorna. Om kvinnorna verkligen betedde sig på detta vis hotades familjen av
upplösning. I den officiella kultutövningen var kvinnorna diskriminerade och i mytologin
framställs de som illasinnade, lättledda och egoistiska. Detta är vanliga ingredienser i ett
patriarkaliskt samhälle och det kan leda till utbrott i form av orgiastiska rörelser. Mänaderna,
som Dionysos dyrkare kallades, sågs därför också av den anledningen med skepsis. Sedan den
mytiske sångaren Orfeus i sorg efter sin Eurydike infört den manliga homosexualiteten, sägs
han ha blivit söndersliten av månader och detta är ingen tillfällighet utan ett utslag av de
skarpa könsmotsättningarna i det grekisk samhället. Våldsamheten i Dionysoskulten är
emellertid mytisk. I historisk tid återfinns kulten av Dionysos inordnad vid sidan av Apollonkulten
i Delfi. Den domineras alltjämt av kvinnor, men nu i reglerade former och vid
bestämda tillfällen. Kulten kommer dock alltid att representera en sida av religiositeten, som
hade föga utrymme i dyrkan av olympiska gudarna, nämligen extasen och mystiken. Det
stundom i kulten kraftigt framhävda sexuella draget och anknytningen till jordens fruktbarhet
utgör en förutsättning för denna inriktning. Den grekiska mysteriekulten som senare
utvecklas, uppkommer ur den agrara riten kring sädesgudinnan Demeter och anknyts till
Dionysos. I denna religionsform betonas den hemlighetsfulla närheten till det gudomliga och
den blir därigenom en folklig religiositet, som kommer att överleva maktens förflackning hos
de officiella gudarna.
Apollon och lagen
Ur familje- och släktkulten utvecklas en officiell kult i takt med samhällsförändringen. Detta
sker inte utan motsättningar och medför en förändring av religionen, då den tas i tjänst av och
anpassas till en ny maktstruktur och nya ideal. De grekiska idealens sentida beundrare har i
denna utveckling särskilt framhållit hur den äldre kultiska inställningen ersätts med en etisk.
Fromheten förläggs därigenom inte längre till de kultiska tabureglerna utan till den religiösa
inställningen och den allmänna ideologin. Häri har de igenkänt det egna — västerländskt,
borgerliga — samhällets syn på moralen. Idealet av underkastelse under normer och lagar är
förbundet med etablerandet av statens och överhetens auktoritet. De bildade borgarna i
Europas 1700-tal ägnade därför inte utan skäl den antika måttfullheten en närmast devot
beundran. Därigenom har bilden av den grekiska kulturen täckts över av ett skal av denna
beundran som döljer dess historia. En historieskrivning som godtar ett samhälles värdering av
sig självt och däri ser ett ideal för sin egen tid, ger inte kunskap utan ideologi och har ungefär
samma funktion som myten. Historia blir kunskap först när man börjar bryta igenom dessa
dubbla skal av värderingar.
Den grekiska måttfullheten var ett ideal, men inte en verklighet. Den omfattande samhällsomdaningen
och de nyskapande krafter den frigjorde var inte måttfull, utan manifesterades
genom en kamp mellan motsatta krafter. Den officiella religionens kamp mot släktideologin
utmynnar med tiden i krisartade utbrott av å ena sidan religionskritik och den andra en folklig
religiositet med inslag av ren hysteri. I dessa omvälvningar ligger den progressiva livsnerv
varigenom den grekiska kulturen kom att lägga grunden för den europeiska utvecklingen.
Under den tid då stadsstaternas kultur växer fram, korn Delfi att utgöra Greklands religiösa