Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

118 emellertid både ålderdomligt och dunkelt och mycket av dessa föreställningar är därför svåra att klarlägga. I dess hymner framträder konturerna av livet hos ett krigiskt herdefolk, för vilket den samhälleliga ordningen förbands och upprätthölls av hela tillvarons gudomliga ordning och för vilket omvärlden framstod som en hotande kaotisk maktvärld. Gudarnas krig mot ondskan och oordningen var förebilden och garanten för människornas strävan att genom samhälleligt arbete skaffa sig mat och rikedomar och genom krig utöka sitt välde. Kultutövningen var väsentligen förlagd till familjen, men förrättades inte som i det grekiska samhället av husfadern utan av en särskild präst. Med hjälp av krig och erövringar har vissa släkter fått en ökad makt och betydelse och kultutövningen blev det främsta medlet att manifestera en härskande ställning i samhället. Därvid har de stora kultfester som släkten bekostade alltmer blivit en social angelägenhet. Offerhandlingarna demonstrerar makt och styrka och prästerskapet ökar både i antal och betydelse. Genom offret skänker gudarna rikedom, fruktsamhet och framgång, de beskyddar den samhälleliga rätten genom upprätthållandet av tillvarons ordning och detta innebär främst naturens regelmässiga gång. Gudarna hänförs till företeelser i naturen, men framstår som kulturens och samhällets makter. Vissa av de besjungna gudarna i Rigveda är tydligen bleknade gestalter vilkas betydelse får antas ligga i ett förflutet före invandringen. Dit hör främst himmelsguden Dyaus pitar som är klart besläktad med grekernas Zeus och romarnas Jupiter. Han kallas den högste, men har inte varit föremål för någon nämnvärd dyrkan. De i kulten och det sociala livet betydelsefullaste gudarna har i stället varit rättens beskyddare Mitra och Varuna och den krigiske demondräparen Indra. Varuna är en himmelsgud och vakar över rätten. Han straffar edsförbrytare och beskyddat ingångna avtal. Hymnerna till honom uttrycker en fruktan och underkastelse, som annars inte är vanlig och vars grund får sökas i rättsordningens betydelse i ett samhälle i omdaning och ständig kamp. Jämte Mitra värnar Varuna den eviga världsordning som finns nedlagd i naturen och den sociala ordningen. Denna tillvarons inneboende princip är rita, som uttrycker normen och idealet för hela skapelsen och som kommer att framställas såsom stående över gudarna. Här finns alltså samma ambivalens som i den grekiska världsuppfattningen och ytterligare den likheten att den sociala ordningen och naturens ordning följer en och samma gudomliga lag. Denna uppfattning kommer att bestå i Indien och dess främsta uttryck blir senare läran om själavandringen och gärningarna, karman, en lära som dock ännu helt saknas i de äldsta uppfattningarna. Föreställningarna om livet efter döden var i den äldsta tiden inte särskilt betydelsefulla. Man sörjde för de bortgångna anhöriga inom familjens och släktens ram och de döda tänktes uppehålla sig kring gravarna vid boplatserna eller i ett gemensamt dödsrike där livet liknade det jordiska. Livets mening låg i det jordiska livet, i rikedomar och hjordarnas fruktsamhet och en härskande ställning, som befordrade detta livets goda. Den ordning man eftersträvade och uttryckte i kulten av gudarna var en samklang mellan den mänskliga sociala ordningen och naturens. Härigenom garanterade fruktsamhet och lycka på samma gång som upprätthållandet av den sociala ordningen och dess härskare legitimerades. Rikedom betydde stora och fruktsamma hjordar av nötboskap, men förutom boskapsskötseln hade kriget en grundläggande ekonomisk och social funktion. Invandrarna medförde hästen till Indien och hästen användes uteslutande i krig. Genom denna teknik besatt de ett vapen, som gjorde det möjligt för dem att under århundradenas lopp utbreda sig över Indien, underkuva den inhemska befolkningen och bevara sin härskande ställning. Karaktären av denna utbredning förändras under historiens gång från krigserövring till ett uppbyggande av en social ordning, som senare blir det främsta instrumentet för att underkuva och härska.
119 Det framgångsrika kriget betyder nya betesmarker, en växande skara tjänare och möjligheten för goda härförare att skapa sig en härskarposition. Kriget ses som ett förgörande av onda krafter och utbredande av människornas ordnade värld, dvs. i sista hand den gudomliga rita. Gudarnas kamp mot kaos' demoniska makter är därför en förebild för kriget och den främsta gestalten i denna kamp är Indra. Han förbinds med åskvädret och hans vapen i kampen är blixten. I den centrala hymnen till Indra besjungs hans hjältebragder ”de första som han gjorde blixtbeväpnad; /han draken slagit, vattnen öppnat banor/ och bergens innandömen sönderkluvit”. Draken som längre fram kallas Vritra, är en ond makt som hållit vattnen tillbaka där den låg lägrad på berget. När Indra dödat draken och kluvit berget öppnas banor för vattnet som löper mot havet till människornas välsignelse. Han hyllas som en kung över ett boskapsskötande folk och framstår som den som skapat kulturens livsbetingelser genom att ge vattnet dess rätta lopp. Vattnet har, i synnerhet i Indien, en helt avgörande betydelse för människornas försörjning och Punjab som var säte för denna tidiga kultur är ett utpräglat flodområde. Indra leder därmed kampen för ordning mot kaos och dess demoniska makter och framställs som en okuvlig slagskämpe. Innan han går ut i striden berusar han sig med den gudomliga drycken, soma; ”med tjurbegär han sökte efter soma/ av bryggda drycken drack han trenne såar.” Somadrycken, som tillreddes av saften i en speciell ört, hade en central betydelse i kulten och det fanns också en gud som var Soma. Tillredandet av drycken framställs i hymnerna symboliskt som ett offer och drickandet av den var en helig kommunion där kultdeltagarna genom dess rusande kraft fick del av gudomlighet och odödlighet. Indra var då den främste av de gudar som inbjöds till offret och liksom han genom soma får kraft för sina strider, blir också människorna starka och oövervinnerliga av dryckens rusande verkan i den gemensamma kultfesten. Detta berusande kultmedel är en parallell till vinets religiösa betydelse för grekerna och mjödet i den fornnordiska religionen. Tor i Norden var ju också liksom Indra blixtbeväpnad och styrkte sig med mjöd före sina bravader mot jättarna. Offerritualen i dess helhet följde årscykeln och manifesterade upprätthållandet av naturens gång och fruktsamheten. Efterhand kompliceras riterna och inriktas på de sociala förhållandena allt eftersom den sociala ordningen och ett härskande skikt utvecklats och religionens betydelse ökar. Samhället upprätthålles nämligen främst genom religiös ideologi och häri ligger drivkraften bakom religionens utveckling. De religiösa tankarnas systematisering härrör ur den prästerliga spekulationen. Prästerskapet uppkommer genom behovet av en särskild kultpersonal och bygger sin makt och försörjning på att besörja de stora kultfester, varigenom de rika släkterna och de stora härskarna demonstrerar och underbygger sin sociala ställning. Redan tidigt finner man därför ansatser till en härskarideologi och en koncentration på ett gudomliggörande av den sociala ordningen. Det märkligaste offret från denna tid är det vediska hästoffret, som också tydligt uttrycker upphöjelsen av härskaren och prästerskapets betydelse. Offer av hästar har en storartad rang i den vediska kultmytologin. Det berättades om guden Brahma att han en gång vid Ganges offrade 10 hästar och denna prestation jämfördes med skapelsen i betydenhet. Det vediska hästoffret ombesörjdes av kungen och innebar en höjdpunkt av hans makt och inflytande. Ceremonien i dess helhet löper över ett helt år och engagerar ett stort antal präster. Inledningsvis utdelar kungen en stor mängd kor, guldstycken och risgröt till de församlade offerprästerna. Därefter genomvakas en natt under tystnad och den påföljande natten skall kungen ligga hos sin nästförnämsta hustru mellan hennes ben och han måste då iakttaga en absolut kyskhet. Detta är en invigning till det heliga tillstånd som ceremonin förutsätter och den
Page 1 and 2:
Anna Törngren Opium för folket Ti
Page 3 and 4:
Förord Det religiösa eländet är
Page 5 and 6:
3 historiska utvecklingen. Religion
Page 7 and 8:
5 Dansen kring majstången är ocks
Page 9 and 10:
7 har man i stället sett det som e
Page 11 and 12:
9 tidigaste utformning. Vid den äl
Page 13 and 14:
11 samhälleliga strukturen. Studie
Page 15 and 16:
13 den spelade religionen ofta en d
Page 17 and 18:
15 ningen i förening med förnufts
Page 19 and 20:
17 kunde betraktas som dugligt med
Page 21 and 22:
19 Skrivbordsantropologer och histo
Page 23 and 24:
21 religiositeten är i allmänhet;
Page 25 and 26:
23 sina tillfälliga levnadskamrate
Page 27 and 28:
25 Strauss och den franska struktur
Page 29 and 30:
27 skepnad och oxar framställa sin
Page 31 and 32:
29 var hela den sociala organisatio
Page 33 and 34:
31 Myt och tradition Den del av rel
Page 35 and 36:
33 värden förstärks. Hela det re
Page 37 and 38:
35 historia. De olika byggstenarna
Page 39 and 40:
37 som moraliskt system. Drömmande
Page 41 and 42:
39 uppfattningarna kring helgonens
Page 43 and 44:
41 varit vanligt att framställa in
Page 45 and 46:
43 andra olyckor och praktiseras av
Page 47 and 48:
45 Den magiska riten då oraklet ko
Page 49 and 50:
47 stå mot varandra. Eftersom dett
Page 51 and 52:
49 totem utväljs inte för att de
Page 53 and 54:
forskningens filologiska och ideali
Page 55 and 56:
53 när man vid uppställandet av e
Page 57 and 58:
55 liktydigt med s. k. objektiva sa
Page 59 and 60:
57 beskrivning av ett sätt att lev
Page 61 and 62:
59 I gudomlighetens personifiering
Page 63 and 64:
61 Jobs problem, som inte får någ
Page 65 and 66:
63 och kult där de har sin mening.
Page 67 and 68:
65 III. Religioner i historiska sam
Page 69 and 70: 67 avslutande avsnittet om religion
Page 71 and 72: ningar skapas i den historiska utve
Page 73 and 74: 71 fattigares rättslöshet. Samhä
Page 75 and 76: 73 de utmattade föll samman, tyckt
Page 77 and 78: 75 Apollon också här tog samhäll
Page 79 and 80: 77 Här uttrycks den ”slavsamhäl
Page 81 and 82: 79 vakar svartsjukt över sina priv
Page 83 and 84: 81 gud utan av att samhällets inr
Page 85 and 86: 83 kaotiskt ursprung som gudarna p
Page 87 and 88: 85 legium. Längre fram i tiden kan
Page 89 and 90: 87 Nefertite var hans gemål) och f
Page 91 and 92: 89 Babylonier Landet och erövrarna
Page 93 and 94: 91 så stora att de helt klart mås
Page 95 and 96: 93 Flera av de i bibeln framträdan
Page 97 and 98: 95 klagokulter vart år. Hur detta
Page 99 and 100: 97 1100-talet börjar den ideologis
Page 101 and 102: 99 beskydda fattiga och att visa en
Page 103 and 104: 101 draget och inåtvänt. Att döm
Page 105 and 106: 103 Muhammed började efterhand ang
Page 107 and 108: 105 betrakta det heliga kriget som
Page 109 and 110: 107 paradiset, vilket skildras som
Page 111 and 112: 109 pilgrimsfärden till Mekka åtm
Page 113 and 114: 111 ståthållarens pretentioner p
Page 115 and 116: 113 rymma farliga konsekvenser, sam
Page 117 and 118: 115 ningarna inom samhället. Det f
Page 119: 117 inhemska folkgrupperna. I den s
Page 123 and 124: 121 medlemmar i gemensamma handling
Page 125 and 126: 123 agenter och Purushas väsen är
Page 127 and 128: 125 tellektuell, religiös traditio
Page 129 and 130: 127 För det första innebär uppfa
Page 131 and 132: 129 råder nämligen en diskrepans
Page 133 and 134: 131 fastställdes bestämda påföl
Page 135 and 136: 133 höga murar och därinnanför f
Page 137 and 138: 135 Vid inträdet i munkorden föll
Page 139 and 140: 137 inte därför att sexualiteten
Page 141 and 142: 139 ord en logisk följd av att man
Page 143 and 144: 141 religionerna samman. Behandling
Page 145 and 146: 143 föraktfulla inställning till
Page 147 and 148: 145 traditionens förnyelse denna i
Page 149 and 150: 147 medeltiden till det gryende bor
show all

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?