Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

47
stå mot varandra. Eftersom detta mönster år bestämmande även för politiska och ekonomiska
rättigheter och skyldigheter, kommer konflikterna inte att röra någon abstrakt ära. Äran är det
dominerande ideal i vars namn sociala motsättningar leder till uppblossande konflikter.
De sociala funktionerna av släktskapssystemet är därför beroende av väl etablerade relationer
av sambestämmande mellan grupperna och ett system av konfliktöverbryggande mekanismer.
Den mest iögonenfallande konfliktformen i dessa släktrelationer är den så kallade vendettan.
Den innebär en serie av mord mellan två släkter som ibland kan fortgå tills de båda är
utrotade. Ett första mord utlöser hämnd vilket medför förpliktelse till nya mord osv. Den
ursprungliga konfliktanledningen i exempelvis en tvist om egendom eller politisk makt förbleknar
genom generationerna och striden drivs vidare i namn av äran med oförminskad
oförsonlighet. Detta starka ideal som handlingsmotivation kan alltså ha en ganska förödande
verkan, men samtidigt kan det fylla funktionen att avleda uppmärksamheten från andra
motsättningar som, om de blev akuta, kunde hota vissa dominerande gruppers ställning. Släkttillhörighetens
dominans kan motverka en samverkan mellan intressen som faller utanför
denna ram.
Det finns vissa utbildade former i vilka den sociala struktureringen av släktsammanhållningen
symboliseras och konsolideras. Föreställningen kring släktens ära och fortlevnad är en
ideologi anknuten till den övernaturliga maktens manifestationsformer och ingår i det
religiösa handlingsmönstret Samma konkreta anknytning till släktsammanhållningen har
förfädersdyrkan och vissa former av s. k. totemism. Den religiösa dyrkan av förfäderna följer
ett mönster som korresponderar med släktmönstret. Från den gemensamme urfadern relaterar
sedan varje grupp sina förfäder i nedstigande led och enligt en gruppering efter makt och ära.
Den gemensamma anfäderskulten uttrycker och befäster solidariteten inom släkten och utgör
en konkretisering av traditionen. Utåt är ankulten ett av medlen att definiera släktens enhet
och sociala status. Oftast har kulten en lokal förankring, genom att gravarna ligger inom det
egna området, och därmed utgör den också ett försvar av egendomen mot inkräktande
anspråk. Anfädernas betydelse är vidare kodifierad i myternas berättelser om deras bedrifter.
För släkten har dessa en både normerande och styrkeingivande funktion. Människor som av
någon anledning kommit att stå utanför denna bakgrund i släkt, diskrimineras av detta system
i såväl socialt som religiöst avseende. Dessa kan komma att utgöra en speciell klass, som för
sin existens är beroende av de privilegierade släkterna, som exempelvis i det antika grekiska
samhället.
Släkt och klan är inte utbytbara begrepp och används för övrigt ganska skiftande i litteraturen.
Klanen är en mer utarbetad social gruppform, även om släkttillhörighet många gånger
bestämmer klantillhörighet. I den sociala strukturen är klanorganisationen en fördelning av
ekonomiska och politiska rättigheter, som kan utgöra en mer eller mindre dominerande faktor
i samhället, och i relation därtill också avspeglas i ideal och livsuppfattning. I vissa fall kan
klanens historia och enhet symboliseras i en form av emblem, som kommit att kallas totem.
Totemism är i första hand att betrakta som en ideologi, som i vissa fall kommit att
symbolisera klanfördelningen. De företeelser, som legat till grund för utformningen av det
generella begreppet totemism, är emellertid mycket olika utformade i de kulturer där
totemism anses förekomma. Man har här att göra med teoretiska svårigheter, som har sin
grund i den tidigare forskningens inriktning. På grundval av ett antal lösa exempel ställde man
upp det generella begreppet, som egentligen mest utgjorde en bearbetning av egna idéer om
hur det kunde förhålla sig. När sedan detta generella begrepp skall tillämpas i studier av den
konkreta verkligheten hittar man ingenstans någonting som låter sig inordnas i denna