Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

144
och har också tvingats stöda dessa intressen. Denna intressegemenskap har sin bakgrund i den
intressegemenskap som rått mellan kyrka och överhet i de västerländska samhällena, klarast
manifesterat i sambandet kyrka — stat. Det är därför ingen tillfällighet att Alva Myrdal nu
rekommenderar s. k. ulandsexperter att lära av missionärerna.
Den andra sidan av religionens funktion i kampen mellan förtryckta och förtryckare, framgår
av dess roll i de koloniserade ländernas reaktion på det västerländska inflytandet. Kristendomen
likställs med det främmande förtrycket. I Afrika kom den att uppfattas som den vite
mannens religion. I Japan kastades de kristna missionärerna ut samtidigt som landet stängde
sina gränser för handel med västerlandet. I den avkoloniseringsprocedur, i vilken de tidigare
kolonierna tillerkänts en formell nationell självständighet, har samtidigt dessa länders religion
genomgått en slags pånyttfödelse. Reformrörelserna inom hinduismen löpte parallellt med
kampen för nationell självständighet. I de moderna islamska staterna har religionens ställning
och utformning stått i centrum för intresset. I de skriftlösa kulturerna uppkom en rad av nya
kulter som alla pekar i samma riktning, genom att framhäva den egna traditionen som ett
medel till befrielse. Religionen har en direkt relation till den folkliga och kulturella
självkänslan. Religionen som en konserverande faktor får en annan innebörd då hela
samhället, folket och kulturen utsätts för ett yttre förtryck. Religionen är konserverande
därigenom att den uttrycker och vidareför de värden som kulturen vilar på. Den är inte enbart
bakåtblickande utan ger även idealen för tillvarons utformning Då man angriper det
traditionella och strävar att ersätta det med något helt nytt, angriper man i själva verket de
grundläggande värderingar och ideal som samhället och kulturen uttrycker. Förklaringen till
den omtalade världsreligionernas renässans ligger därför inte i något ensidigt inflytande från
kristna och västerländska ideal. Grunden för denna förnyelse ligger i den uppmobilisering av
den egna kulturens värden, som blir en pådrivande faktor i självständighetskampen. Den
stagnation som föregick detta inom religionen får likaledes ses som en följd av det
undertryckande av dessa värden, som det västerländska inflytandet medförde
Mot denna bakgrund kan man bedöma buddhismens ökande politiska engagemang i länderna i
Sydostasien. Under trycket av imperialismen har buddhismen i Bortre Indien, på Ceylon och i
Vietnam aktivt tagit politisk ställning. Buddhismens ställning i kampen mellan det vietnamesiska
folket och USA-imperialismen har emellertid också visat en vacklan mellan folkets
intressen och religionens egna intressen. Det är dock felaktigt att hävda att detta politiska
engagemang skulle strida mot buddhismens natur. Religionen kan inte skiljas från politiken,
men det är de allmänna motsättningarnas karaktär som bestämmer det politiska ställningstagandet.
Det är emellertid betecknande för den förhärskande synen på ”politik”, att envar
som ställer sig på de härskandes sida kan kallas opolitisk, medan den som vänder sig mot
detta plötsligt anses ”blanda in politik” i frågeställningen.
Traditionens makt i religiös förnyelse
Världsreligionernas ställning och betydelse har sin utgångspunkt i den roll de har i den
samhälleliga omvälvning som präglar nutidsläget. De värden som religionen uttrycker främst
genom att vara traditionens förvaltare och bevarare, får en ny innebörd i ett traditionsbrott.
Religionen kan därvid upplevas som uttryck för en kulturnationalism som blir den spontana
och primära reaktionen hos människor som berövas sitt egenvärde. Genom att ta sin tillflykt
till religionen förnyar man traditionen och stärker de kulturella värdena. Det är alltså här fråga
om samma utveckling som den som den svarta befrielserörelsen i USA genomgått. Betonandet
av kulturnationalismen stärker den spontana kampen, men ger den inte ett klart mål.
Även i de kulter som uppkommit bland de skriftlösa folken i kolonialismens spår, har