Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

143
föraktfulla inställning till den traditionella hinduismen som den man finner i Europa.
Som jämförelse kan man ställa religionens funktion i förhållande till Latinamerikas
ekonomiska och sociala situation. I vilken mån bevarar den katolska kyrkan fattigdom och
diktatur och vilken roll har den i politiken gentemot indianerna. Dess fasta förankring i den
härskande överklassen rubbas inte av att några enstaka präster ställt sig på arbetarklassens och
folkets sida. En väsentlig skillnad mellan kristendomen och andra religioner är i detta
sammanhang den kristna kyrkobildningen.
Det är helt oegentligt att tala om en hinduistisk kyrka, en buddhistisk kyrka, osv, vilket ibland
sker. Kyrkan är en för kristendomen unik organisationsform, varigenom den religiösa nivån i
samhället får en enhetlighet som gör den till en stat i staten. Kyrkans centraliserade
administration skapar en maktapparat, som fungerar styrande och kan samarbeta med den
politiska makten. Men religionens existensvillkor i den folkliga religiositeten medför att
kyrkan samtidigt kommer att präglas av folkets föreställningar och förhållanden. De motsättningar
inom kyrkan som detta leder till medför att kyrkan måste vara beroende av den
politiska makten hos samhällets verkliga makthavare i sista hand. Inte heller i Latinamerika
kan religionen sättas som en orsak till sociala missförhållanden, i synnerhet kan inte de
religiösa idéerna vara en yttersta orsak. Katolicismen i Latinamerika stöder och bevarar de
bestående förhållandena främst genom att gå de härskandes ärenden, vilket förstärker
religionens konservativa ideologi. Kyrkans allmosesystem tjänar inte till att göra slut på
fattigdomen utan till att bevara den. Det stöder inte de fattiga utan fattigdomen, därför att
kyrkan främst är intresserad av sin egen ställning. En god illustration till att kyrkan i sista
hand bottnar i religionens intressen och inte i folkets gav det ”revolutionära”
världskyrkomötet i Uppsala 1968.
Man mobiliserar inte kyrkan till stöd för revolutionära appeller utan tvärtom.
Dessa exempel på religionens ställning i Indien och i Latinamerika visar att religionerna är
involverade i den kamp som pågår i världen mellan rika och fattiga, härskare och förtryckta.
Denna kamp har utlösts genom den västerländska kolonialismen och handlar i dag om
imperialismen. Följden är ökande motsättningar i en ekonomisk och samhällelig process, som
bestämmer religionens villkor. Religionen måste därför i hög grad påverkas av denna process
och kan verka som en pådrivande eller tillbakahållande faktor.
Den västerländska civilisationen har under det senaste århundradet spritts över alla kontinenter.
Den utveckling som avses i beteckningen underutvecklade länder är en utveckling mot
västerländskt, dvs. kapitalistiskt ekonomiskt, socialt och politiskt system. Eftersom kristendomen
är en del av den västerländska civilisationen har också den brett ut sig över världen.
Inom kristendomen finns också religiöst betingade motiv för en sådan utbredning, nämligen i
missionstanken. Missionen har sedan länge utarbetade metoder för påverkan och förändring,
som ofta är mer sofistikerade och effektiva än den s. k. u-hjälpens, vilken är att betrakta som
en form av sekulariserad mission.
I de kapitalistiska och imperialistiska strävandena att skapa en grund för ökat inflytande, har
såväl missionen som u-hjälpen en viktig roll. Eftersom religionen utgör en integrerad del av
ett samhälle och dessa strävanden gick ut på en omvandling av samhället, blev missionen ett
viktigt instrument för omvandlingen. Genom mission, skolor, sjukvård och sociala åtgärder
bryter man upp ett traditionellt samhällssystem och bekämpandet av ”hedendomen” innebär
att man tar udden av en av samhällets viktigaste konserverande faktorer. På grund av att den
haft denna pacificerande effekt har missionen ofta understötts av de ekonomiska intressena