Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
145<br />
traditionens <strong>för</strong>nyelse denna innebörd. Myterna kring dessa kulter handlar om ett återupprättande<br />
<strong>av</strong> en <strong>för</strong>gången lyckotid då de vita och deras sjukdomar, brännvin och propaganda inte<br />
fanns. Detta tänkes som en världsundergång i vilken den egna kulturen har en ledande roll.<br />
Detta mytiska innehåll har en påfallande likhet med de gemensamma dragen i den serie <strong>av</strong><br />
nya religioner som uppstått i Japan. Det största uppsvinget <strong>för</strong> dessa religiösa rörelser kom<br />
efter andra världskrigets slut, som en reaktion på Japans nederlag och den kapitalistiska<br />
omstruktureringen <strong>av</strong> samhället. Ett återkommande tema i dessa religioner är tanken på en<br />
världens undergång varpå ett paradis upprättas baserat på traditionella, kulturella världen. Den<br />
japanska kulturen ses som ledande i denna utveckling.<br />
Religionen som ett opium <strong>för</strong> <strong>folket</strong> får en annan innebörd i en social omvälvning. Det råder<br />
alltid en spänning mellan dess folkliga <strong>för</strong>ankring och dess relationer till ett härskande skikt<br />
och därmed dess position i samhället. I flera asiatiska länder har frigörelsesträvan och<br />
opposition gått hand i hand med en religiös <strong>för</strong>nyelse. På grund <strong>av</strong> sin sociala och folkliga<br />
<strong>för</strong>ankring kan de religiösa frågorna verka som en katalysator i spontana uppror. Dessa<br />
religiöst betonade rörelser utmärks <strong>av</strong> en spänning mellan konservatism och <strong>för</strong>nyelse, vilket<br />
är ett genomgående drag i religionens omdaningar. På olika sätt <strong>för</strong>enas en utopism med<br />
strävan att återställa och bevara något <strong>för</strong>gånget. Jesus anknyter till Gamla testamentets<br />
profeter, Muhammed till Abrahams monoteism och Luther till Nya testamentet. Man griper<br />
tillbaka på något äldre <strong>för</strong> att frambringa något nytt. Religionens ideologi är mytisk, 'dvs. den<br />
hämtar sina ideal i en <strong>för</strong>gången urtid där tillvarons inneboende mening ligger <strong>för</strong>borgad. I de<br />
moderna islamska länderna har spänningen mellan konservatism och <strong>för</strong>nyelse splittrat<br />
reformsträvandena i två riktningar. Den ena ser fram<strong>för</strong>allt bakåt mot kalifatets gyllene tid och<br />
hämtar därifrån idealen <strong>för</strong> religiösa och sociala reformer. Den andra riktningen är<br />
modernistisk och tar sin utgångspunkt i en strävan till anpassning till de <strong>för</strong>hållanden som den<br />
västerländska imperialismen skapat. Båda grundas emellertid i en strävan att återupprätta det<br />
islamska och nationella egenvärdet genom en <strong>för</strong>nyelse <strong>av</strong> den tradition på vilken dessa<br />
kulturer vilar.<br />
Den andra sidan — missionen<br />
Missionsverksamheten är <strong>av</strong>hängig <strong>av</strong> världsreligionernas olika ställningar i de nutida<br />
politiska <strong>för</strong>hållandena. Kristendomen, islam och buddhismen är direkt missionerande och de<br />
övriga nutida religionerna har starkt påverkats genom att de varit utsatta <strong>för</strong> mission. Strävan<br />
att utbreda läran och att vinna anhängare kan emellertid utformas ganska olika beroende dels<br />
på de inom religionen dominerande motiven <strong>för</strong> mission, dels på de ekonomiska, politiska och<br />
sociala omständigheterna. I grunden <strong>för</strong> motivet att missionera ligger övertygelsen om den<br />
egna lärans överlägsna sanning, men sättet att sprida denna lära måste bli <strong>av</strong>hängigt <strong>av</strong> de<br />
<strong>för</strong>hållanden missionen verkar under. Den kristna missionen har ledsagat kristendomens hela<br />
historia, men dess metoder har genom tiderna varit mycket skiftande. Det råder också stora<br />
skillnader mellan kristen, islamsk och buddhistisk mission naturligtvis som en följd <strong>av</strong> olikheterna<br />
i lära, men också beroende på att <strong>för</strong>utsättningarna <strong>för</strong> mission varit helt olika. I<br />
bedömningen <strong>av</strong> främmande religioners mission har man även i etablerad forskning utgått<br />
från kristna värderingar och därvid också valt att inta en helt omedveten attityd till dessa<br />
skillnader. För dessa ideologer är det tacksamt att framställa det heliga kriget som islams<br />
främsta missionsmetod och att därvid trycka på dess våldsamma sida. Den mest betydande<br />
buddhistiska missionen historiskt sett, mahayanabuddhismens, beskrivs i <strong>för</strong>täckt kritiserande<br />
ordalag som en <strong>av</strong>vikelse från den ursprungliga läran. Dess <strong>för</strong>måga till anpassning till den tro<br />
som varit traditionell i de områden den kommit till uppfattas som ”eftergifter” i enlighet med<br />
den syn som väglett den kristna missionen. Samtidigt <strong>för</strong>bigår man med talande tystnad den