Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

5
Dansen kring majstången är också en gammal fruktbarhetsrit, men det är ju ingen som
betraktar den som religiös, trots att det utan tvekan finns kvar ett levande inslag av orgiasm i
midsommarfirandet.
Seder och bruk som är integrerade i det sociala livet betraktas som religion på ett håll och på
ett annat som något som faller utanför. Om man sedan försöker generellt bestämma vad
religion är, stöter man naturligt nog på svårigheter. Nu är väl sådana klara gränsdragningar
som man här eftersträvar i praktiken ganska betydelselösa. Ingen enda av de religionsdefinitioner
som ställts upp är det ringaste användbar för att bestämma vad i kulturlivet som
ska räknas till religion eller inte. Det torde inte heller ha varit det man varit ute efter. Snarare
har dessa forskare med sina spetsfundiga formuleringar försökt komma på något de kallar
religionens väsen. Det var också den fråga som från början mest inspirerade studierna av
främmande religioner. Man har letat sig bakåt mot historiens urtid eller vrängt och petat i de
religiösa föreställningarnas inre psykologi för att luska ut detta hemlighetsfulla väsen. Om
man skulle lyckas med att bestämma religionens väsen, skulle man ju också kunna säga vad
religion är, varför den finns, hur den uppstått och hur den försvinner. De problem som här
tornade upp sig har man efterhand fått överge som skenproblem. Frågan var fel ställd, det kan
inte vara så att lösningen på religionens gåta (om det nu är en gåta) kan sökas inuti religionen,
i något slags ”väsen”. Religionen måste i stället ses i ett större sammanhang, som en återspegling
av den verklighet människor lever i och som en nödvändig kulturprodukt i
samhällenas historia.
En viss nytta var det ändå med denna fråga därför att den inspirerade ett rikhaltigt studium i
historiska och i de koloniserade folkens religioner. Den ledde också till en strävan att sätta de
olika religionerna i relation till varandra och söka det allmänna i alla dessa säregna former.
Kunskap och ideologi
När man studerar ett område av mänsklig verklighet måste man göra en form av sortering av
de föreliggande fenomenen. Man måste bestämma termer och begrepp för de objekt man
studerar. Slutligen strävar man också att knyta samman allt detta i ett generellt mönster. Hela
denna process kan sammanfattas i skapandet av en teori. Ett sådant teoretiskt arbete är den
nödvändiga betingelsen för att man ska kunna åstadkomma någon kunskap och alltså en
verklig förståelse av det område man studerar. Utan teori blir studiet enbart ett tomt återgivande
av föreliggande fenomen, man kommer inte under fenomenens yta. Detta återgivande
inordnas dessutom automatiskt i de allmänna föreställningar man har om liknande fenomen.
Kristna teologer, som behandlade exempelvis islam under medeltiden, inordnade de spridda
upplysningar de hade om islamsk tro i den kristna föreställningsvärlden. Muhammed blev i
dessa utläggningar med nödvändighet en bedragare, därför att den kristna ideologin inte gav
utrymme för någon annan syn. Så länge man inte kunde frigöra sig från trycket av denna
ideologi kunde man inte heller skapa en teori i vilken Muhammeds verkliga betydelse
framträdde. Men en teori över ett visst vetenskapsobjekt konstrueras inte i ett tomrum. Det
teoretiska arbetet med ett nytt studieområde är beroende av de allmänna tankestrukturer som
är rådande i den historiska tid man lever i. En ny teori måste ”låna” från andra teorier om
liknande eller näraliggande områden och den konfronteras med de förhärskande föreställningarna
om de fenomen den studerar. Den teori som växte fram om främmande religioner
kom att utgå från dåtidens teorier om kulturer och historisk utveckling. Eftersom den i stor
utsträckning hämtade sitt material ur texter upptog den vissa element från språkvetenskapen.
Likaså måste den påverkas av dåtidens psykologi och samhällsuppfattning. Men en teori om
icke-kristna religioner baserades inte bara på teorier från näraliggande områden, utan kom