Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
120<br />
hingst som utsetts till offret <strong>för</strong>es fram och vigs till gudarna in<strong>för</strong> <strong>folket</strong>. Denna utvalda hingst<br />
får sedan under noggrant beskydd fritt ströva omkring ett helt år tillsammans med en hjord <strong>av</strong><br />
hundra gamla hästar. Under loppet <strong>av</strong> detta år berättar de <strong>för</strong>samlade prästerna om kungens<br />
<strong>för</strong>fäders bedrifter och varje berättelse <strong>av</strong>slutas med en lovsång till kungen själv. Gudomliggörandet<br />
<strong>av</strong> härskarställningen skall leda fram till det slutliga offret <strong>av</strong> hingsten. Efter ett år<br />
infångas hingsten och som <strong>för</strong>beredelse till offret invigs kungen genom en tre dagar lång<br />
somafest. Vid kultens höjdpunkt dödas hingsten genom kvävning och så snart den störtat till<br />
marken går kungens främsta hustru fram och lägger sig hos den. Ett täckelse kastas över dem<br />
och kungagemålen <strong>för</strong> hingstens könsorgan till sitt sköte, medan kungen och prästerna står<br />
runtom och med drottningen utväxlar repliker fyllda <strong>av</strong> kraftladdade sexualord. Offret <strong>av</strong>slutas<br />
då hingsten styckas, blodet offras och köttet steks enligt rituella regler.<br />
Hela ceremonin går ut på ett stärkande <strong>av</strong> kungens makt genom ett framkallade och<br />
framhävande <strong>av</strong> fruktbarheten. En stark kung är alltså i denna ideologi detsamma som, och<br />
beroende <strong>av</strong>, en god fruktbarhet, stora hjordar, riklig <strong>av</strong>komma och framgångar i krig. De<br />
bedrifter kungen och hans <strong>för</strong>fäder lovprisas <strong>för</strong> är bedrifter i krig och hästen är det viktigaste<br />
medlet <strong>för</strong> att <strong>för</strong>a krig. Prästerskapet är en slags chefsideologer och kultapparatens <strong>för</strong>valtare.<br />
I Rigvedas hymner framträder ett <strong>av</strong>sevärt rikhaltigare mönster <strong>av</strong> guds<strong>för</strong>eställningar och<br />
uppfattningar <strong>av</strong> tillvaron än vad som redovisats här. <strong>Till</strong> stor del är dessa <strong>för</strong>eställningar<br />
utpräglat mytologiska. Hymnerna innehåller berättelser om gudars handlingar utan att de har<br />
någon direkt referens till kulten. Många gudar framstår endast som namn på <strong>för</strong>eteelser och<br />
uppfattningen <strong>av</strong> dem är varken orienterad efter makt eller personlighet. Agni, elden, besjungs<br />
exempelvis i ett flertal hymner och kallas offerpräst, men han är inte personligt utformad och<br />
uttrycker inte makt. Många mindre gudagestalter är snarast mytologiska utsmyckningar.<br />
Prästerskapets utveckling har också <strong>av</strong>satt spår i en begynnande spekulation kring gudarnas<br />
väsen, skapelsen och tillvarons inre sammanhang. Häri invävs uppfattningar med bakgrund i<br />
den sociala utvecklingen och denna tendens blir alltmer framträdande.<br />
Prästspekulation och samhällsideologi<br />
Härskarinstitutionen hade utvecklats på släktsamhällets grund. Kungen legitimerade sin<br />
ställning genom sin släkt och dessa <strong>för</strong>fäders krigiska bedrifter. Den gemensamma kulten<br />
utgick från familjen och de stora kultfesterna ombesörjdes <strong>för</strong> <strong>folket</strong> <strong>av</strong> rika släkter som<br />
underhöll den erforderliga kultpersonalen. Genom härskarskiktets utveckling kom samhällets<br />
religiösa praktik att centreras till dessa större kultfester, som uttryckte ett gemensamt bästa<br />
och tjänade till härskarnas upphöjelse. Då prästyrket var ett alltmer betydelsefullt inslag i<br />
samhällslivet legitimerades också rätten att vara präst genom släkttillhörighet. Prästfamiljerna<br />
fick genom en vördad ställning och goda inkomster en maktposition som kunde mäta sig med<br />
adels- och härskarätternas. Det uppstod med andra ord en motsättning mellan härskare och<br />
prästerskap och i den sociala utvecklingen mot ett stabiliserat samhälle bygger prästerskapet<br />
alltmer ut sin ställning. Deras medel är helt naturligt religionen.<br />
Den prästerliga spekulation som <strong>av</strong>satt sig i den litteratur som följer på de egentliga Vedaböckerna<br />
inriktas främst på det område <strong>av</strong> religionen som direkt sammanhänger med deras<br />
egen praktik, nämligen kultritualen. I brahmanalitteraturen utbyggs spekulationerna kring<br />
offerceremonins religiösa betydelse till en hel världsåskådning över tillvarons inre struktur.<br />
Dessa åskådningar utgör sedan grundvalen <strong>för</strong> den fortsatta utvecklingen i Upaniskaderna <strong>av</strong><br />
de religiösa lärorna om människans bestämmelse i livet. Här framträder också på ett mer<br />
konkret sätt religionens sociala <strong>för</strong>ankring, eftersom den offerritual, som utbyggande <strong>av</strong><br />
religionens struktur utgår från, är en social praktik. Den tjänar till att sammanfoga samhällets
Change language