Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

7
har man i stället sett det som en brist hos verkligheten. Dvs. man har då förklarat att människor
haft ”fel” föreställningar och själva, varit oklara över sina seder. Seder och bruk är inte
begripliga som de föreligger, de måste tolkas utifrån sin bakomliggande historia och i relation
till den situation och de sammanhang där de utspelas. Den allmänna teorin är ett nödvändigt
redskap vid denna tolkning. Men på grund av bristerna i teorin och till följd av att man inte
skiljt på det allmänna och det speciella blir tolkningen ofta en omtolkning Det är betecknande
att sådana interpretationer i allmänhet inte tar någon som helst hänsyn till den innebörd
människor själva lagt i sitt handlande. Ibland vet vi inte så mycket om detta, men också när
det föreligger vittnesbörd om, vad man ansett en viss föreställning innebära, utelämnas detta
därför att det inte stämmer med tolkningen och den allmänna teorin.
Om en viss rit enligt forskarens sätt att se är en fruktbarhetsrit därför att den handlar om jord
och grönska, så sägs den vara det också om de som utför riten påstår att den enbart är till för
att glädja förfäderna. Exemplet är förstås förenklat; resultaten av sådana manipulationer med
materialet kan emellertid ibland bli ganska märkliga. Religionshistoriker har en benägenhet att
uppträda som orakelmässiga uttydare av kult och tro, medan de människor det hela ändå
handlar om, anses vara totalt okunniga om den verkliga innebörden av sina föreställningar.
Det är klart att exempelvis en myt kan ha en ursprunglig innebörd, som sedan i ett nytt
sammanhang glömts bort och blivit inaktuellt. Men det är väldigt tveksamt om man därför kan
påstå att den gamla innebörden ändå finns kvar i ett nytt religiöst sammanhang. Orsaken till
en sådan villfarelse från forskarens sida är att företeelser inte ses i sitt levande sammanhang
som en del av den konkreta verklighet där människor lever, utan mer som döda pusselbitar att
etikettera och systematisera.
Den ursprungliga innebörd man kan få fram ur skapelsemyten i Gamla testamentet, med dess
symbolik över kulturens brott med naturen och den sexuella tabueringen, kan bara ha en
mening i det kulturella sammanhang där dessa berättelser tog form. En europeisk kristen ser
skapelsen i ett annat ljus utifrån en senare tradition och kan inte för den skull beskyllas för att
vara helt ovetande om vad han egentligen tror på.
Man kan emellertid lugnt utgå ifrån att saker och ting betyder någonting i sitt sammanhang
när man studerar religioner. Människor tror inte på andar för att de är virriga i huvudet, utan
för att dessa andar är meningsfulla för dem. Men denna mening kommer inte fram annat än
som en del av det sociala mönster, som uppbär en kultur, och den bild människor skapat sig
av tillvaron. En av den tidiga religionshistoriens allvarligaste försyndelser var att rycka loss
föreställningar och bruk ur sitt sammanhang. Dessa företeelser jämfördes sedan med liknande
från andra håll för att bilda grund för generella modeller. Nytt material kunde sedan plockas in
i den givna modellen och så kunde man ge sina orakeltolkningar av vad de i grunden betydde.
Det ofta komplicerade sociala mönstret kring exempelvis en magisk rit för att utröna sjukdom,
och den betydelse ceremonin hade för dem som utförde den, blev mindre väsentligt. I stället
jämförde man med sjukdomsmagi från något annat håll i världen, eftersom man ju också var
mer intresserad av magi i och för sig, än av magin hos just detta folk.
Attityden
Denna metod speglar i själva verket en översittarattityd gentemot främmande kulturer. De
färgade folk som uppburit dessa kulturer sågs som mindre värda än det vita, allt rikare, allt
mäktigare och allt mer imperialistiska västerlandet. Den kristna och koloniala moralen
betraktade de färgade hedningarna som okunniga och barnsliga. De kunde med fördel
jämföras med historiska kulturer på ”lägre” stadier såsom stenåldern i Europa eller de