Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
88<br />
ayspegling <strong>av</strong> begr<strong>av</strong>ningssedernas privilegierande natur.<br />
I dessa beskrivningar över färden till dödsriket inflätas efterhand de olika <strong>för</strong>eställningskretsarna<br />
till en allomfattande dödstro. Den gamla tron att själarna blev stjärnor på. himlen,<br />
liksom vistelsen i Earumarkerna, blir moment på vägen mot slutmålet. Förintelsens <strong>av</strong>grund i<br />
väster, som kallades Dat och var den plats där stjärnorna <strong>för</strong>svinner, blir en <strong>av</strong> de faror den<br />
döde ska kunna undvika och resan i solbåten blir en etapp på färden. Trots solteologins<br />
centrala roll återvinner Osiris' underjordsrike sin dominans i dödstron och det blir slutmålet.<br />
Osirianismen trängde ju också in i den heliopolitanska kosmogonin och när vanliga människor<br />
får s. a. s. tillträde till dödsriket är det till Osiris' rike de hoppas få komma. Genom att delta i<br />
kulten <strong>av</strong> Osiris, skänka gåvor till hans tempel och helst bli begr<strong>av</strong>d vid Abydos i övre<br />
Egypten, kan man efter döden garanteras samma uppståndelse som Osiris. Ett privilegium<br />
<strong>för</strong>blir dock denna dödskult. Hoppet om en vistelse hos gudarna vilar inte på from tro utan på<br />
omfattande och kostsamma <strong>för</strong>beredelser och ritualer. Att få sin staty uppställd i Osiris'<br />
tempel där den i gengäld <strong>för</strong> tempelgåvor fick del <strong>av</strong> den dagliga kulten och att få den<br />
invecklade rituella begr<strong>av</strong>ningen var inte något <strong>för</strong> fattigt folk.<br />
I det Nya rikets dödsbok, som man kallar gr<strong>av</strong> och pyramidtexterna från denna tid, finns hela<br />
dödsideologin utarbetad med alla de prövningar och faror den döde hade att genomgå.<br />
Höjdpunkten är den s. k. domstolsscenen där den dödes hjärta vägs mot sanningens fjäder<br />
in<strong>för</strong> Osiris' domstol. Detta prov övervinner den döde genom att uppläsa en negativ<br />
syndabekännelse, dvs. ett <strong>för</strong>nekande <strong>av</strong> en rad synder. Bekännelsen ger en bild inte bara <strong>av</strong><br />
moralen utan också <strong>av</strong> det liv de högre klasserna levde.<br />
”Jag har inte gjort så att någon blivit sjuk. Jag har inte gjort så att någon gråtit. Jag har inte<br />
dödat. Jag har inte låtit döda. Jag har inte <strong>för</strong>orsakat någon människa lidande. Jag har inte<br />
minskat offren i templen. Jag har inte skadat gudarnas offerbröd. Jag har inte stulit de dödas<br />
offerbröd. Jag har inte haft olovligt könsumgänge. Jag har inte bedrivit otukt. Jag har inte ökat<br />
eller minskat kornmåttet. Jag har inte tillskansat mig åker. Jag har inte fuskat med lodet på<br />
vågen. Jag har inte <strong>för</strong>gripit mig på den ringe. Jag har inte tagit mjölken ur barnets mun. Jag<br />
har inte baktalat en tjänare in<strong>för</strong> hans överordnade. Jag har inte misshandlat ett djur. Jag har<br />
inte tagit bort fodret från boskapen.”<br />
Domstols<strong>för</strong>farandet är inte till <strong>för</strong> att den döde ska frias eller fällas, det finns inte några<br />
alternativa utgångar. Inte heller är det adekvat att som man ibland gjort betrakta hela den<br />
negativa syndabekännelsen som en magisk formel, som alltså tvingar gudarna att släppa <strong>för</strong>bi<br />
den döde. Prövningarna efter döden är just prövningar och inte straff. Dödsriket är enklast<br />
uttryckt inte till <strong>för</strong> <strong>folket</strong> utan ett privilegium, det handlar om fortvaro efter döden och inte<br />
om ont och gott och där<strong>för</strong> saknas den dubbla utgången. Hela dödstron är knuten till begr<strong>av</strong>ningsritualerna<br />
som uttrycker en strävan att rädda den döde inte från straff utan från <strong>för</strong>intelse.<br />
Det är helt naturligt att uppnåendet <strong>av</strong> detta inte framställs som ett resultat <strong>av</strong> en privilegierad<br />
samhällsställning, ty det var man inte medveten om, utan som en följd <strong>av</strong> en from levnad.<br />
Syndabekännelsen uttrycker även en viss omsorg om de ”ringa” i samhället, men deras tro<br />
och <strong>för</strong>hoppningar om döden var <strong>för</strong>modligen enklare. Den vet vi inte mycket om. Det är <strong>för</strong>st<br />
fram i tiden <strong>för</strong> maktupplösningen det <strong>för</strong>ekommer några spår <strong>av</strong> en folklig religiositet. Från<br />
tidigare tid finns det exempelvis inga privata böner till gudarna. De lokala gudarna får också<br />
antas ha behållit sin ställning hos <strong>folket</strong>, medan den statliga kultapparaten kring solguden mer<br />
var en <strong>för</strong>eställning som skapade beundran och respekt. Olika magiska bruk intar med tiden<br />
en allt mer framträdande roll, vilket är en naturlig följd i en religionsstruktur där det religiösa<br />
tänkandet centreras kring makten och uppbäres <strong>av</strong> överklassen.
Change language