Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

60 är sagt. Ödet är blint, som man säger, man kan inte beveka det och det finns ingen vilja eller moralisk princip bakom ödet. Ödestro möter man vanligen som inslag i ett större system av övernaturlig makt. I vissa tider har dock utvecklats en omfattande ödestro, som dominerar människors inställning. I exempelvis senantiken har ödestron sin bakgrund i de omfattande sociala och politiska omvälvningarna, som ryckte undan marken för de traditionella gudsuppfattningarna. Ödestron har förklarats vara ”i grunden irreligiös”, den lämnar ju inte utrymme för tro och kult, logiskt sett. I verkligheten utvecklas dock under trycket från ödestron just under senantiken en rad spridda fenomen i form av spådomskonst, magi, mystik och exotiska kulter. Det är visserligen inte logiskt, men det är religiöst. Inslag av ödestro är både utbrett och svårpreciserat. I folklig föreställning finns ofta tanken att människans livsmått är utmätt på förhand. Ett gammalt svenskt talesätt är att ”han inte var öden” att leva längre. Man kan också säga att ingen dör förrän Gud vill och tiden är ute, vilket visar att tron inte har svårt att förena de motstridiga tankarna; dels att Guds vilja avgör, dels att tiden är utmätt på förhand. En slags ödestro är också de ganska vanliga, vaga föreställningarna om att det som händer människan har en ”mening”. Det var väl menat så, säger man, inför ett händelseförlopp, som av någon anledning väckt en förundran. En förening av ödestro och gudstro kan ge upphov till en motsägelse i uppfattningen av den övernaturliga makten. I Grekland räknade man med en världens inneboende ordning, nedlagd i tillvaron vid skapelsen. Denna ordning står över gudarna eftersom världen skapades före dem. Stundom kan ordningen uppfattas som ett bestämmande öde i konflikt med den gudomliga makten. Själva gudarna måste då böja sig för den lott ödet givit en människa. Att ödet i grunden bara är ett uttryck för händelsernas gång, och att uppfattningen av detta är beroende av en speciell helhet av maktuppfattning i en kultur, visas av att man likaväl som en konflikt mellan gud och öde kan möta tanken att gud råder över och styr ödet. Vissa gudar liknar mer ett öde än en gud, som t. ex. de efter sitt värv sysslolösa skaparegudarna och några av de gudar som kallats höggudar. Förbannelse, välsignelse och tabu Ödet kan vara hårt eller gunstigt, men i sig är det egentligen varken gott eller ont, eftersom det är uttryck för ett skeende och inte en vilja. Gudamakten kan däremot vara god eller ond och det är inte så säkert att den alltid är god. Gud är ofta ganska tvetydig eller som man brukar uttrycka det, det finns en ambivalens (dubbeltydighet, vacklan) i gudsbilden mellan gott och ont. Det gudomliga är den makt som råder över människornas villkor eller snarare en projektion av maktupplevelse. Det är främst obegripligt och skrämmande och ter sig ofta ont trots försöken att se det som gott. Olyckor tillskrivs inte alltid illasinnade väsen, utan sänds av. Gud och gudar och kan många gånger inte förklaras. Ibland kan orsaken spåras i försummelser och ofullkomligheter hos människorna, men ofta får olyckan accepteras som ett obegripligt utslag av makt. Det är emellertid svårt att alltid böja sig under obegripligheten, och inom varje religion finner man därför försök till förklaringsmodeller, men också skepsis, tvivel och uppror. Tanken att en god och mäktig gudomlighet styr tillvaron låter sig inte utan vidare förenas med denna tillvaros uppenbara hårdhet och orättfärdighet. Att ett moraliskt liv och underkastelse är denne gudom behagligt kan förefalla litet tveksamt, när den dygdige och fromme lever i misär under en skur av olyckor, medan förtryckarna självsvåldigt lever i överflöd utan att minsta tecken till reaktion från ovan förmärks. Lösningarna på detta problem som man brukar kalla teodicé-problemet (frågan guds rättfärdighet) är dock många. Det är
61 Jobs problem, som inte får någon annan lösning än en hänvisning till Guds storhet och allmakt, när Gud svarar Job ur stormvinden och talar om skapelsens under. Visserligen får Job upprättelse sen, men det förklarar ju inte hans olycka. Problemet har en nästan kusligt konsekvent lösning i den indiska själavandringsläran där varje gärning skördar sitt noggranna mått av påföljd och varje olycka har sin grund i tidigare existensers försyndelser. Ett annat sätt att förlägga olyckans orsak bakåt i tiden är föreställningen om släktskuld. I de grekiska myterna är släktskulden en förbannelse som följer generationerna. Vad fäderna förbrutit får de efterkommande gälda. Gamla testamentets gud förföljer missdådaren ”intill tredje och fjärde led”. Tanken förutsätter en stark ideologi kring släktens enhet, baserad på släktens funktioner i det sociala livet. Med släktsamhällets upplösning i Grekland kommer också protesterna mot denna uppfattning att ”oskyldiga får lida”, betecknande nog först från statsmannen Solon. Och när lösningen på detta problem inte står att finna i det mänskliga livets ordning så återstår ingen annan utväg än att förlägga lösningen bortom graven. Här ligger bakgrunden till paradisen och helvetena, som i olika religioner har så stor dragningskraft. Denna lösning på tillvarons ondska kan också lösa ett socialt problem. De fattiga till himlen, om de sköter sig, och förtryckarna till helvetet, ty de fortsätter ju ändå att inte sköta sig. Tyvärr tenderar emellertid religionen ofta att bli en ganska världslig affär, så att jordens mäktiga även har de största chanserna till paradiset och då är det inte lätt att vara fattig. Det kan lugnt sägas vara en förbannelse ty, som Buddha sade, med fattigdom följer stöld, lögn och hor. Inte underligt då att makten är ambivalent. Det heliga har karakteriserats som ett mysterium tremendum et fascinosum (ett skrämmande och lockande mysterium). Och det fordrar inte bara och inte alltid främst ett moraliskt uppträdande, utan omges med en rad restriktioner för människans kontakter med denna makt, vars välsignelse så lätt kan vändas i förbannelse. Tron på svart magi är ytterligare en förklaring på det ondas problem. Den visar också att den övernaturliga makten lika väl kan verka ont som gott. Och denna skadliga verkan kan också inträffa utan människors medvetna förskyllan som i den svarta magin. Om rit, kult och andra kontaktområden inte omges med bestämda regler kan mötet med det övernaturliga innebära direkt fara och skada. De gränser och föreskrifter som måste iakttagas brukar man benämna med det polynesiska ordet tabu, som betyder förbud. Heliga platser får inte beträdas utan reningsceremonier, vissa handlingar får bara utföras av särskilt invigda. Präster, hövdingar och medicinmän måste iakttaga en rad försiktighetsmått, därför att de som medlare står särskilt nära det övernaturliga eller gudomliga. Vid kultfester och gudstjänster, då kontakten med det gudomliga intensifieras, fordras särskilda förberedelser och efterföljande reningar. Också i det dagliga livet förekommer tillfällen och förhållanden som medför orenhet efter kontakt med heliga och farliga krafter. Dessa taburegler blir något invant och därför är det rätt missvisande när de beskrivs som en serie tyngande påbud. Iakttagelsen fungerar utan närmare reflexion som led i ett traditionellt handlingsmönster. Därför lever tabueringarna ofta kvar även sedan den omgivande ramen glömts bort och inte längre är aktuell. Platsers helgd, förhållningssättet inför döden, sexuella förbindelser, barnsbörd och menstruation, för att nämna några exempel, omges helt naturligt, dvs. nästan instinktivt med tabueringar. Deras förekomst utvisar den gräns mellan heligt och profant som teoretiskt beskrivits som religionens gränslinje. Det profana kräver inga försiktighetsmått, 120 det utgörs av hela den del av tillvaron som inte innebär kontakt med krafter och makter av övermänskligt slag. Men denna gränslinje växlar i olika kulturers och gruppers uppfattningar av tillvaron. Stundom kan tabueringarna utvecklas till ett invecklat ceremoniel som binder
Page 1 and 2:
Anna Törngren Opium för folket Ti
Page 3 and 4:
Förord Det religiösa eländet är
Page 5 and 6:
3 historiska utvecklingen. Religion
Page 7 and 8:
5 Dansen kring majstången är ocks
Page 9 and 10:
7 har man i stället sett det som e
Page 11 and 12: 9 tidigaste utformning. Vid den äl
Page 13 and 14: 11 samhälleliga strukturen. Studie
Page 15 and 16: 13 den spelade religionen ofta en d
Page 17 and 18: 15 ningen i förening med förnufts
Page 19 and 20: 17 kunde betraktas som dugligt med
Page 21 and 22: 19 Skrivbordsantropologer och histo
Page 23 and 24: 21 religiositeten är i allmänhet;
Page 25 and 26: 23 sina tillfälliga levnadskamrate
Page 27 and 28: 25 Strauss och den franska struktur
Page 29 and 30: 27 skepnad och oxar framställa sin
Page 31 and 32: 29 var hela den sociala organisatio
Page 33 and 34: 31 Myt och tradition Den del av rel
Page 35 and 36: 33 värden förstärks. Hela det re
Page 37 and 38: 35 historia. De olika byggstenarna
Page 39 and 40: 37 som moraliskt system. Drömmande
Page 41 and 42: 39 uppfattningarna kring helgonens
Page 43 and 44: 41 varit vanligt att framställa in
Page 45 and 46: 43 andra olyckor och praktiseras av
Page 47 and 48: 45 Den magiska riten då oraklet ko
Page 49 and 50: 47 stå mot varandra. Eftersom dett
Page 51 and 52: 49 totem utväljs inte för att de
Page 53 and 54: forskningens filologiska och ideali
Page 55 and 56: 53 när man vid uppställandet av e
Page 57 and 58: 55 liktydigt med s. k. objektiva sa
Page 59 and 60: 57 beskrivning av ett sätt att lev
Page 61: 59 I gudomlighetens personifiering
Page 65 and 66: 63 och kult där de har sin mening.
Page 67 and 68: 65 III. Religioner i historiska sam
Page 69 and 70: 67 avslutande avsnittet om religion
Page 71 and 72: ningar skapas i den historiska utve
Page 73 and 74: 71 fattigares rättslöshet. Samhä
Page 75 and 76: 73 de utmattade föll samman, tyckt
Page 77 and 78: 75 Apollon också här tog samhäll
Page 79 and 80: 77 Här uttrycks den ”slavsamhäl
Page 81 and 82: 79 vakar svartsjukt över sina priv
Page 83 and 84: 81 gud utan av att samhällets inr
Page 85 and 86: 83 kaotiskt ursprung som gudarna p
Page 87 and 88: 85 legium. Längre fram i tiden kan
Page 89 and 90: 87 Nefertite var hans gemål) och f
Page 91 and 92: 89 Babylonier Landet och erövrarna
Page 93 and 94: 91 så stora att de helt klart mås
Page 95 and 96: 93 Flera av de i bibeln framträdan
Page 97 and 98: 95 klagokulter vart år. Hur detta
Page 99 and 100: 97 1100-talet börjar den ideologis
Page 101 and 102: 99 beskydda fattiga och att visa en
Page 103 and 104: 101 draget och inåtvänt. Att döm
Page 105 and 106: 103 Muhammed började efterhand ang
Page 107 and 108: 105 betrakta det heliga kriget som
Page 109 and 110: 107 paradiset, vilket skildras som
Page 111 and 112: 109 pilgrimsfärden till Mekka åtm
Page 113 and 114:
111 ståthållarens pretentioner p
Page 115 and 116:
113 rymma farliga konsekvenser, sam
Page 117 and 118:
115 ningarna inom samhället. Det f
Page 119 and 120:
117 inhemska folkgrupperna. I den s
Page 121 and 122:
119 Det framgångsrika kriget betyd
Page 123 and 124:
121 medlemmar i gemensamma handling
Page 125 and 126:
123 agenter och Purushas väsen är
Page 127 and 128:
125 tellektuell, religiös traditio
Page 129 and 130:
127 För det första innebär uppfa
Page 131 and 132:
129 råder nämligen en diskrepans
Page 133 and 134:
131 fastställdes bestämda påföl
Page 135 and 136:
133 höga murar och därinnanför f
Page 137 and 138:
135 Vid inträdet i munkorden föll
Page 139 and 140:
137 inte därför att sexualiteten
Page 141 and 142:
139 ord en logisk följd av att man
Page 143 and 144:
141 religionerna samman. Behandling
Page 145 and 146:
143 föraktfulla inställning till
Page 147 and 148:
145 traditionens förnyelse denna i
Page 149 and 150:
147 medeltiden till det gryende bor
show all

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?