Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
130<br />
Upanishadernas spekulationer om atman och brahman. Härigenom uppkommer en religiös<br />
världsfilosofi vars centrala lära är att den värld människor lever i och upplever med sina<br />
sinnen, inte är tillvarons sanna verklighet. Den sanna verkligheten är evig, o<strong>för</strong>änderlig och<br />
gudomlig, men ligger samtidigt till grund <strong>för</strong> hela denna världens mångfald och <strong>för</strong>änderlighet.<br />
Människan är genom <strong>för</strong>blindelse och begär bunden i den yttre skenbara verkligheten<br />
och genomlöper ständigt nya existenser, men besitter inom sig möjligheten att uppnå och<br />
slutgiltigt <strong>för</strong>enas med den gudomliga enhet som uppbär världen. Gudarna ingår i den<br />
materiella världens mångfald som dess högsta representanter, men också deras existens är<br />
<strong>för</strong>gänglig i relation till den sanna eviga verkligheten. Detta högsta är en oändlig allenhet och<br />
det finns en möjlighet att uppfatta det som Gud men inte som en gud.<br />
De olika filosofskolorna utbildar en något olika syn på dessa sammanhang. Världens struktur<br />
kan filosofiskt uppfattas som monistisk eller dualistisk. För den monistiska synen, som till en<br />
början <strong>för</strong>eträds <strong>av</strong> den viktigaste <strong>av</strong> dessa skolor, Vedanta, är hela världen i dess mångfald<br />
och själarnas kretslopp en illusion eller ett bländverk utan verklighet. Människans själ är<br />
identisk med den sanna verkligheten, brahman, och frälsningen består i genomskådandet <strong>av</strong><br />
den illusion som binder själen vid världens bländverk. Den dualistiska synen <strong>för</strong>eträds <strong>av</strong><br />
Sankhya, som delar tillvaron i två skarpt åtskilda principer, materien och själarna. Religionsfilosofins<br />
praktiska resultat är att den utifrån synen på tillvarons struktur anvisar vägen och<br />
metoden <strong>för</strong> frälsningen. Askesen och meditationen är härvid de viktigaste medlen, men<br />
utformas något olika på grundval <strong>av</strong> uppfattningen <strong>av</strong> tillvarons och människans natur. Frälsningen<br />
är en insikt och vinnandet <strong>av</strong> denna insikt <strong>för</strong>utsätter ett andligt tillstånd som kan<br />
uppnås genom träning. Den grundläggande metoden <strong>för</strong> meditationen utbildas inom Yogaskolan<br />
och utgör ett omfattande ”program” från moraliska regler, metoder <strong>för</strong> uppnående <strong>av</strong><br />
fysisk <strong>av</strong>slappning och andlig koncentration till angivande <strong>av</strong> meditationens <strong>för</strong>emål.<br />
Den genomgående tendensen i den ursprungliga religionsfilosofin är dess ateism eller rättare<br />
den betydelselösa roll gudarna har <strong>för</strong> människans religiösa bestämmelse. Den s. k. ateismen i<br />
exempelvis den tidiga Vedanta innebär inte att gudarnas existens <strong>för</strong>nekas, men de ingår i<br />
världens bländverk och saknar betydelse <strong>för</strong> frälsningen. Redan i den prästerliga spekulationens<br />
upprinnelse i Veda <strong>för</strong>bleknar gudarnas betydelse och denna tendens att helt bortse<br />
från gudarna måste med tiden ge upphov till en motsättning. Hinduismen dominerades<br />
nämligen <strong>av</strong> kulten <strong>av</strong> gudarna och <strong>folket</strong>s religiösa liv bestämdes <strong>av</strong> de <strong>för</strong>eställningar om<br />
gudarna som kulten skapade. Mytologin om världens inrättning och forntida hjältar handlade<br />
om gudar, liksom hymner och böner. Eftersom brahmanernas främsta sociala och religiösa<br />
uppgift var att ombesörja kulten <strong>av</strong> gudarna och bevara den heliga traditionen, var inte heller<br />
deras tänkande <strong>av</strong>skilt från dessa uppfattningar. Samtidigt betingades emellertid gudarnas<br />
<strong>för</strong>bleknande i den prästerliga filosofin också <strong>av</strong> en ideologisk önskan att framhäva och<br />
legitimera prästerskapets egen betydelse. I Brahmanalitteraturen har de makt över offret, som<br />
den centrala religiösa handlingen och i religionsfilosofin har de makt över frälsningen. Denna<br />
omöjliga position måste framtvinga <strong>för</strong>ändringar, men genombrottet <strong>för</strong> en frälsning utan<strong>för</strong><br />
de uppställda ramarna kommer inte från prästerna själva utan från krigarkasten.<br />
Motpolen till utvecklandet <strong>av</strong> en religionsfilosofi, varigenom det intellektuella överskiktets<br />
religiösa <strong>för</strong>eställningar alltmer skilde sig från och kom i motsättning till den allmänna religionsutövningens<br />
bruk och <strong>för</strong>eställningar, är en tilltagande betoning <strong>av</strong> religionens rituella<br />
former. Kastväsendets infiltrering i det sociala livet och dess bestämmande roll <strong>för</strong> de religiösa<br />
formerna med<strong>för</strong>de att människornas tillvaro alltmer bands <strong>av</strong> lagar och regler. Vidareutvecklandet<br />
<strong>av</strong> Upanishadernas lära innebar också att karmaläran sattes i system. Härigenom