Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

forskningens filologiska och idealistiska inriktning. Det är främst den religiösa tankebyggnaden
isolerad som något fristeånde som studerats. Dess struktur och utveckling har i
allmänhet inte satts i relation till dess sociala, materiella förankring.
51
Om man alls vill mena att begreppet totemism täcker någonting (det menar inte Levi-Strauss
att det gör) så är det i varje fall inte mer än ett tänkande som åskådliggör och karakteriserar
sociala gruppformer. Det är därför inte svårt att finna motsvarigheter även om dessa vanligen
inte kallas totemism, eftersom totemismens ”väsen” anses vara någonting utmärkande för
primitiva kulturformer. Den europeiska adelns vapen och emblem utgör som redan påpekats
en parallell, de skotska klanerna är en annan. Barns gängbildningar och grupplekar utväljer
ofta särskiljande symboler i likhet med totem. Det samma gäller klubbar och även politiska
grupperingar.
Från USAs armé under första världskriget finns ett slående exempel på emblematiskt
grupptänkande, som utvecklades till synes slumpmässigt. Det började med att en division
råkade få beteckningen Rainbow (alltså regnbåge). Efterhand utbildades inom divisionen en
rad föreställningar och bruk med utgångspunkt i denna beteckning. Var och en tillhörig
divisionen kallade sig Rainbow vid hälsningar och dylikt. Regnbågen blev en symbol för
medlemmarnas solidaritet med varandra. Det ansågs att en regnbåge var ett lyckligt omen, och
senare sa man att den visade sig var gång divisionen drog ut till strid. Dessutom spred sig
detta bruk till flera andra divisioner tills hela expeditionsstyrkan var indelad i grupper, som
särskildes enligt denna emblematiska princip. Kring emblemen (ett var exempelvis
frihetsgudinnan) utbildades ett komplex av föreställningar och bruk. Det var strängt förbjudet
att använda en annan grupps emblem eller inte visa det tillbörlig vördnad. T. o. m. efter
krigets slut när medlemmarna skingrats levde hälsningsceremonierna kvar när de träffades.
Ett system som kallas totemistiskt är sålunda inte begränsat till sin förekomst till de skriftlösa
folken. En intressant betingelse för uppkomsten av det här relaterade systemet är kollektivismen
i militära sammanhang. Det är för övrigt vanligt att soldater i fält utbildar speciella
former av övertro, såsom tro på små andevarelser som ställer till rackartyg och liknande. Det
militära livet kan ses som ett särfall av samhälle grundat på en hög grad av gemensamt
agerande. Också inom ett större samhälle talar man om subkulturer. Exempel på en sådan är
den s. k. fattigkulturen, ett begrepp som lanserats av socialantropologen O. Lewis. Inom en
sådan underkultur utbildas föreställningsformer och handlingsmönster som är egna för de levnadsbetingelser
som begränsar den som ett samhälle i samhället.
I de religiösa mönster, som framkommer i anslutning till sociala grupperingar, finns en klar
illustration till Durkheims påstående att religionen är en skapelse av kollektivism. Det betyder
emellertid inte att det inte på denna grundval skulle finnas något utrymme för det enskilda.
Individuella idéer och initiativ har en skapande och formande inverkan i den process som för
en tradition vidare. Det finns alltid en potentiell motsättning mellan det självständiga agerandet
och gemenskapsformernas intressen. Också mellan dessa gruppintressen råder motsättningar
vilka kan bilda grund för utbrytningar och förnyelse. Dessa konflikter avspeglas i
myter och motsägelser i föreställningsvärlden. Det vore därför fel att tro att den strävan till
stabilitet och kollektiv solidaritet som varje samhällsideologi uttrycker innebär att kulturen
faktiskt också är stabil.
Familjen är samhällets ryggrad
Religionens uttrycksformer präglas av den sociala struktur ett samhälle uppvisar och
grundläggande för den sociala strukturen är de sociala organisationsformerna för livsuppe-