Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
104<br />
inrätta sig <strong>för</strong> ett självständigt liv i samhället enligt egna principer och ideal. Det kan inte<br />
finnas några sociala normer som står över dem som givs genom Koranen och Muhammed<br />
måste leda <strong>för</strong>samlingens liv i enlighet med dess principer och <strong>för</strong>svara dem mot angrepp från<br />
samhällets sida. Kort efter överflyttningen till Medina manifesteras även denna brytning i en<br />
händelse som skulle få vittgående konsekvenser. I en <strong>av</strong> de månader som enligt Mekkas<br />
religiösa ideologi var helgad genom gudsfred (se ovan sid. 193), lät Muhammed en skara <strong>av</strong><br />
sina anhängare överfalla och plundra en mekkansk kar<strong>av</strong>an. Därmed klipptes det sista bandet<br />
med släktideologin och den traditionella religionen. Händelsen var chockerande i sin samtid<br />
och har även ansetts betänklig <strong>av</strong> senare tiders historiker, men <strong>för</strong>modligen ur något olika<br />
perspektiv. Att överfalla och plundra en kar<strong>av</strong>an var inte i och <strong>för</strong> sig något så enastående, det<br />
var en risk som handelsintressenterna fick räkna med. De fyra heliga månaderna, då överfall<br />
inte fick ske, markerar ju just ett annorlunda tillstånd än det vanliga, hade det inte varit så<br />
skulle ju gudsfreden varit onödig.<br />
Samtidens upprördhet berodde på att överfallet skett i en helgad månad och att Muhammed<br />
riktade det mot det besläktade Mekka. Det var ett flagrant brott mot den samhälleliga<br />
ideologin och därmed en historisk nödvändighet, eftersom detta brott var en logisk följd <strong>av</strong> att<br />
islam betraktades som en självständig ideologi och en självständig <strong>för</strong>samling. Det var<br />
dessutom en ekonomisk nödvändighet, ty <strong>för</strong>sörjningssituationen <strong>för</strong> <strong>för</strong>samlingen i Medina<br />
var prekär.<br />
Genom kar<strong>av</strong>anöverfallet manifesterades islams självständighet emellertid inte bara utåt utan<br />
också inåt. Församlingsmedlemmarnas solidaritet med islam ställdes här in<strong>för</strong> ett prov och det<br />
krävdes en omställning i deras medvetenhet <strong>för</strong> att de skulle kunna acceptera händelsen. Det<br />
var där<strong>för</strong> också nödvändigt <strong>för</strong> Muhammed att framställa angreppet som i grund och botten<br />
ett <strong>för</strong>svar. Kar<strong>av</strong>anens ägare var den mäktiga köpmannasläkt i Mekka, som <strong>för</strong>utom att de<br />
var släkt med profeten även varit hans ivrigaste <strong>för</strong>följare. Det kunde där<strong>för</strong> inte vara emot<br />
Guds vilja att islams anhängare <strong>för</strong>svarade sig mot sanningens belackare. Detta meddelas<br />
även i en uppenbarelse som inträffar strax efter händelsen. I Medina <strong>av</strong>sätter sig Muhammeds<br />
och lärans nya ställning tydligt i uppenbarelserna som blir längre och ofta ansluter sig till<br />
dagsaktuella problem. De vägleds <strong>av</strong> behovet <strong>av</strong> <strong>för</strong>eskrifter <strong>för</strong> utformandet <strong>av</strong> den självständiga<br />
samhällsformationens liv, även om detta <strong>för</strong> Muhammeds del sker övervägande<br />
omedvetet. Muhammed blir inte en bedragare där<strong>för</strong> att han visar sig vare en genial religionspolitiker.<br />
Religionens bedrägeri, om man ska kalla det så, är en mer intrikat fråga. Den är inte<br />
<strong>av</strong>hängig <strong>av</strong> om <strong>för</strong>kunnaren tror på sin <strong>för</strong>kunnelse eller ej. Även Paulus var en genial<br />
religionspolitiker, men det betyder knappast att han medvetet använde Guds ord som det<br />
behagade honom. Muhammed skilde inte mellan religion och politik och skulle heller inte ha<br />
kunnat göra det. Islam som självständig lära måste med<strong>för</strong>a att <strong>för</strong>samlingen blev en<br />
självständig enhet i samhället och levde efter sina egna seder. Om läran skulle bestå och leva<br />
vidare måste den även ha en samhällelig grundval i människors liv. Religion är inte någonting<br />
som enbart existerar i huvudet på människor, den är också en levnadspraxis grundad på<br />
konkreta <strong>för</strong>hållanden i samhällets utformning. I och med islams ställning efter hidjra kom<br />
den att stå i ett motsats<strong>för</strong>hållande till det övriga samhället i vidare mening än vad som kunde<br />
manifesteras i en strid om ord. Kar<strong>av</strong>anöverfallet markerar inledningen till den långa rad <strong>av</strong><br />
heliga krig varigenom islam på kort tid erövrat större delen <strong>av</strong> den <strong>för</strong> dessa människor kända<br />
världen. Liksom kar<strong>av</strong>anöverfallet ses det heliga kriget i Koranen som ett <strong>för</strong>svar, det är inte<br />
fråga om angrepp. Detta är inte enbart sofistik. Den islamska <strong>för</strong>samlingen, umma, sågs som<br />
en nation eller ett folk och det traditionella arabiska samhället skulle inte tolerera uppkomsten<br />
<strong>av</strong> en annorlunda samhällsformation inom dess ram. Det ligger där<strong>för</strong> en viss insikt i att