Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

75
Apollon också här tog samhällssträvandena i sin tjänst har man inte fått veta, än mindre att det
skulle kunna vara tvärtom.
Hela den inställning som Apollonreligionen representerar brukar kallas lagiskheten. Den var
strävan att vinna gudarnas bevågenhet genom att uppfylla deras bud. Och det främsta bud
människorna hade att iakttaga gentemot de olympiska gudarna var just ”Känn dig själv”, dvs.
kom ihåg att du bara är en människa. Man fick inte överskrida den gräns som var satt mot
makten och lyckan, inte förhäva sig ty då drabbade gudarnas vakande hämnd. Fromheten var
att böja sig och underkastelsen ledde till kvietism. Idealet var att tillhöra de ringa i samhället
och att foga sig i sitt öde. Det fanns en rad sedelärande berättelser om rika och mäktiga män
som störtats i olycka, naturligtvis inte för sina förbrytelser mot folket, utan därför att deras
storhet varit en utmaning mot gudarna. Moralen var ett utslag av hela den grekiska
världsuppfattningen som i harmonin och jämvikten såg grunden för tillvarons ordning.
Måttfullhet var samtidigt ett lämpligt ideal i ett samhälle med ökande klyftor mellan
befolkningsgrupperna.
Slavsamhället
Att hålla slavar var en gammal sed i Grekland. Homeros omtalar handel med slavar och
sannolikt förekom de redan i det äldsta grekiska samhället. Slaveriet ökar emellertid under
den tid då det grekiska samhället utvecklas mot en stadskultur. Stadsstaten innebär ett
genombrott för slavarbetet, som utgör basen för dess ekonomi. Den ökade slavhållningen var
till en början en frukt av de ständiga krigen mellan grekiska stä der. Då en stad intogs
jämnades den med marken, den vuxn manliga befolkningen dödades och kvinnor och barn to
som slavar. Den allt rikligare förekomsten av slavar bidrog till släktsamhällets upplösning
genom att de utgjorde en st befolkningsgrupp, som inte hade familj och helt tillhörde s ägare.
Det var både oekonomiskt och farligt att inte syssel sätta denna grupp i större arbetsformer,
som samtidigt gic
utöver ramarna för släktsamhällets ekonomi. Ordet för slav, andrápodon, betyder ungefär
”manfoting”, som kan jämföras med ”fyrfoting” för djur, och en slav var alltså arbetskraft och
ingenting annat. Med slavarbetets genombrott upphör även de tekniska uppfinningarna och
därmed den tidigaste naturvetenskapen. Handeln med slavar ökar i betydelse och grekerna
börjar förslava även icke-greker, eller barbarer.
Solons reformer var alltså inte något ingrepp mot slaveriet utan mot släkterna och utarmandet
av den egna befolkningen. Stadsstatens politik grundades på de fria medborgarnas styre och
även om greker förslavade greker, var det en skillnad mellan slavar tagna i krig med andra
städer och förslavande av medborgare. Även fattiga medborgare kunde skaffa sig slavar. I
stället för de rika släkterna framträder nu stadens medborgare som en härskande klass.
Medborgarna åtnjöt en rad konstitutionella privilegier. Förutom ekonomiska privilegier som
rätt till inkomstbringande ämbeten, utdelningar vid officiella kultfester och dylikt, hade
medborgarna ensamrätt till den politiska makten. Detta var innebörden av den berömda
grekiska demokratin. Alla fria män hade lika rättigheter att rösta och deltaga i maktutövningen.
Uteslutna var majoriteten av befolkningen dvs. kvinnor, främlingar och slavar. Demokratin
var alltså som ofta är fallet i själva verket en styrelseform, där en klass i kraft av ekonomiska
och politiska privilegier härskade över folkmajoriteten. Att det kallades demokrati, det
grekiska ordet för folkstyre, berodde på att det sågs i motsats till enväldet eller tyranniet.
Dessutom räknades inte kvinnor och slavar som människor och främlingarna kunde inte
erhålla medborgerliga rättigheter, eftersom de inte var födda i staden utan kom från någon
annan del av Grekland. Uteslutandet av dem från demokratin var förmodligen ett försiktig-