Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

96
framträdande funktion som krigsgudinna, den som håller kungens vapen blanka. Hos Ishtar
finner man även de motsägelser som utgör ett återkommande tema i det religiösa tänkandet.
Hon beskyddar och leder, skänker barmhärtighet och glädje samtidigt som hon framstår som
egensinnig och nyckfull. Strävan att förena tanken på de höga gudarnas planer med tillvaron
med det mänskliga livets elände lyckas aldrig utan utmynnar i klagosånger, syndabekännelser
och ständigt återkommande frågor. ”Vem kan förstå gudarnas råd i himmelen? Gudens plan är
som djupvatten, vem kan förstå den?”
Islam
Hatet mot islam och hotet mot Europa
Islam betyder underkastelse och var det namn Muhammed gav sin lära, ordet muslim
betecknar anhängare av islam och är bildat på samma stam. Underkastelsen gäller Gud, Allah,
som är en och inte tål någon vid sin sida. Beteckningen muhammedanism härrör ur en felaktig
analogi med kristendomen. Muhammeds ställning i religiöst avseende motsvarar inte Jesus',
eftersom han menade sig enbart vara Guds språkrör och varken hans son eller representant.
Islam är kristendomens ärkefiende och varje västerländsk framställning av profetens lära
präglas av detta faktum. Denna fiendskap grundades redan under medeltiden och beror mer på
de historiska och religiösa beröringspunkterna än på främlingskap och olikheter. Både kristendomen
och islam har sin utgångspunkt i den judiska traditionen och de har båda påverkats av
den grekiska. De är stiftade, dvs. deras tillkomst går tillbaka på en människas gärning, Jesus
och Muhammed och de är monoteistiska, även om islam menar att kristendomen endast säger
sig vara det. Människans religiösa historia ses av båda som ett drama från skapelse till dom
och uppståndelse. Övertygelsen att vara den enda sanna läran har givit dem en starkt expansiv
tendens och ett fast dogmsystem. Deras utveckling har bestämts av att de utgjort det härskande
skiktets ideologi, varigenom de blivit intimt förbundna med samhällslivet och dess
förhärskande ideal.
År 622 enligt vår tideräkning utgör utgångspunkten för islam. Dess första århundraden
präglades av en expansiv utbredning varvid en rad av de äldsta kristna områdena erövrades.
Genom den samhälleliga omvälvningen i de islamiserade områdena och det politiska enandet
av det arabiska språkområdet, utvecklades den arabiska kulturen snabbt och var snart
överlägsen den europeiska kristna kulturen. Den var ekonomiskt starkare och dessutom
innebar förenandet av de arabiska traditionerna med det antika och kristna vetandet en
revolution inom tänkandet, som den religiösa dogmatismen ännu inte mäktade förkväva.
Européerna hämtade efterhand in detta försprång, till en del på grund av att de via araberna
återfick det antika arv de avskurit sig från. Under en period kring 1000-talet var de två
kulturerna i det närmaste jämbördiga och uppvisade en likartad struktur. Under denna tid har
de kristna korstågen nått sin största omfattning och genom dem grundläggs den kristna
fientligheten gentemot islam. Det torde vara en historisk efterhandskonstruktion att i islams
uppträngande i Spanien och ”hot mot Europa” se grunden för detta hat. Man kan knappast vid
denna tid — 800-talet — tala om någon medveten europeisk kultur. Karl den store, som från
början var frankernas härskare, utkämpade här mer ett stamkrig än ett försvar av ekonomiska,
sociala och kulturella värden. Den materiella grunden för dessa var ännu inte lagd och ”hotet
mot Europa” upplevdes först i efterhand.
Korstågen misslyckades på lång sikt med sitt uppsåt att erövra Jerusalem, som fram till 1900talet
kom att övergå till den arabiska kulturen. Däremot lade de grunden för ett ekonomiskt
uppsving genom handeln och även till en ideologisk upprustning. Efter detta uppsving på