Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
64<br />
levande. Denna tillvaro kan vara mer eller mindre konkret utformad, ofta som en <strong>av</strong>bild <strong>av</strong> det<br />
jordiska livet, ibland som ett obestämt kollektiv <strong>av</strong> döda. Samtidigt knyts själen helt naturligt<br />
till den döda kroppen och till gr<strong>av</strong>en. Föreställningen om ett gemensamt dödsrike kan mycket<br />
väl existera parallellt med tanken att den döde finns i gr<strong>av</strong>en där han mottar offer. Likaså kan<br />
själva den döda kroppen tänkas vara verksam, som en gengångare.<br />
Man kan möta den döde och han ser då ut exakt som han gjorde sist i livet. Den mördade har<br />
sina blödande sår, fången släpar sina kedjor, krigaren bär sina blodiga vapen osv. Föreställningarna<br />
korsas utan att man upplever någon motsägelse. Människan tänks inte<br />
uppspaltad på olika själar, det är samma person aktuell i olika sammanhang och utifrån olika<br />
associationspunkter.<br />
Själ är också personlighet och kan utformas som en mer eller mindre definierad makt eller<br />
potens hos människan. Livet, som skiljer de döda från de levande, uppfattas lätt som en<br />
särskild kraft med säte i kroppens organ, blod eller andedräkt. Personlighetens och livets kraft<br />
kan sträcka sig utöver individen till ägodelar och verksamhet. Den kan <strong>av</strong>skiljas och verka på<br />
egen hand medan kroppen sover eller ligger som död. Den <strong>för</strong>eställningen utbildas ofta i<br />
samband med att trancetillstånd används som en form <strong>för</strong> kommunikation med gudar, andar<br />
eller döda. Sådan kontakt äger rum under rituella former <strong>för</strong> bestämda syften och är <strong>för</strong>behållen<br />
speciellt utrustade individer. De kan uppträda som profeter och <strong>för</strong>kunna en guds<br />
eller andes vilja och anvisa botemedel i bekymmersamma situationer.<br />
Själ som verkar på egen hand oberoende <strong>av</strong> kroppen tillhör särskilt olika former <strong>av</strong> s. k.<br />
shamanism. Utpräglad shamanism <strong>för</strong>ekommer hos nordeurasiatiska folk, eskimåer och<br />
indianer, men liknande fenomen finns även på andra håll. En shaman är en med övernaturliga<br />
<strong>för</strong>mågor utrustad individ. Med hjälp <strong>av</strong> olika metoder <strong>för</strong>sätter han sig i trance, varpå<br />
kroppen ligger till synes livlös medan själen beger sig på resa, ofta till de dödas värld. Syftet<br />
är att utreda orsaken till olyckor, sjukdomar osv. Shamanen kan anvisa botemedel eller hämta<br />
hem en sjuk persons själ från dödsriket dit den begivit sig.<br />
I detta sammanhang bör påpekas att den i kristendomen från grekisk uppfattning övertagna<br />
dualismen mellan kropp och själ ingalunda är någon generell <strong>för</strong>eställning. Kropp och själ<br />
uppfattas i denna dualism som två skilda kvaliteter hemmahörande i olika världar och<br />
underkastade skilda villkor.<br />
Vida vanligare är tanken att kropp och själ är <strong>för</strong>bundna med varandra, och att själen där<strong>för</strong> är<br />
beroende <strong>av</strong> kroppen och tänks i mer eller mindre materiella termer. Shamanens själ som ger<br />
sig <strong>av</strong> på egen hand blir därmed något exceptionellt. Detta kristna, eller som man något vagt<br />
brukar säga, västerländska själsbegrepp är ofta missvisande. När vi använder begreppet själ<br />
<strong>för</strong> de varierande själs<strong>för</strong>eställningarna i en främmande religion, tänker vi lätt i ett dualistiskt<br />
mönster.<br />
I grunden kan själsuppfattningarna inte skiljas från människosynen. De är en spegel <strong>av</strong> hela<br />
livssynen, <strong>av</strong> uppfattningarna <strong>av</strong> människans ställning i tillvaron, hennes relationer till sin<br />
omgivning och till de vidare sammanhangen. Den totala bild som uppbär denna livssyn utgör<br />
alltså även här den bakgrund mot vilken <strong>för</strong>eställningar och handlingar får ses. Individens<br />
livssituation formas <strong>av</strong> och påverkar också sambanden i de kollektiva uppfattningarna,<br />
utbildade i ett mönster <strong>av</strong> relationer till den övernaturliga makt som håller samman världen.<br />
Därmed återkommer vi alltså till den världsbild som bildade utgångspunkt och till växelspelet<br />
mellan människors sociala verksamhet och tankeformer å ena sidan och världsbildens<br />
stabiliserande och styrande funktion å den andra.